År 2016 fick jag diagnosen PTSD (Posttraumatiskt Stressyndrom). Jag hade då levt med PTSD i 11 år sedan jag fann min dotter död i sin säng. Efter att upprepat ha sökt hjälp hos pyskvården men bara blivit hemskickad med diverse piller fick jag till slut själv kräva en PTSD-utredning. Men detta inlägg handlar inte om brister i psykvården. Det handlar om min erfarenhet av vad ett trauma är, hur det påverkar oss både fysiskt, mentalt och känslomässigt och hur det är fullt möjligt att bearbeta sitt trauma och bli fri.
Ordet trauma betyder skada och ett psykiskt trauma uppstår när vi upplever en händelse som är extremt skrämmande, ofta livshotande. Ett kvarstående trauma är alltid känslomässigt och kan även utvecklas efter att ha levt under långvarigt stressfyllda och hotfulla förhållanden. De flesta människor upplever någon traumatisk händelse i livet, men alla utvecklar inte trauma. Många människor bär dock på trauman från sin barndom utan att ens veta om det.
Här nedan ska jag reda ut begreppen om vad som händer när vi utsätts för ett trauma. Om betydelsen av våra obearbetade barndomstrauman, om hur de sätter sig i kroppen och kan orsaka både fysisk och psykisk sjukdom. Samt hur våra obearbetade barndomstrauman påverkar våra livsval, våra livsförhållanden och vår personlighet. Jag kommer även in på kopplingen mellan trauman och missbruk. Längst ner hittar du en 15 minuters video med tips och råd för att hantera rädslor.
Hur får man trauma?
Ett bestående trauma är alltid känslomässigt. Även om ett trauma är fysiskt orsakat, tex till följd av ett övergrepp, så består ett trauma alltid av de känslomässiga sår som lever kvar till följd av händelsen, vilket påverkar oss både psykiskt och fysiskt. Att uppleva en situation där vi fruktar för vårt eget eller andras liv är en extremt omskakande och chockartad upplevelse som är överväldigande och svår att hantera.
En traumatisk händelse är extremt stressfylld och sätter vårt nervsystem i ett kamp & flykt-läge. För de flesta människor återhämtar sig kroppen och själen successivt efter en traumatisk upplevelse och vi kan lägga upplevelsen bakom oss. Men för många människor förblir den traumatiska händelsen obearbetad. De överväldigande känslorna fastnar i kroppen och fortsätter att påverka oss både fysiskt och psykiskt. Det är detta som är att ha ett trauma.
Vad händer i kroppen vid trauma?
Att leva med känslomässigt obearbetade trauman är att leva i ett kroniskt stresstillstånd. I ett högspänningstillstånd där vi mer eller mindre befinner oss i konstant katastrofberedskap. Våra kroppar är rustade för att hantera stress men enbart under kortare perioder. När stressen blir kronisk bränner vi slut på kroppens stresshormon kortisol. Kroppens immunförsvar försvagas och vi blir känsligare både för infektioner och autoimmuna sjukdomar.
Hjärnan påverkas också av trauman precis som den påverkas av långvarig stress. Minnet försämras och många upplever hjärntrötthet och hjärndimma. Stresshormonet adrenalin påverkar amygdala och långvarig stress kan därför leda till överfunktion av amygdala som då ständigt försöker detektera eventuella hot.
Ett år efter traumat av min dotters död hade jag utvecklat artrit i alla stora leder i min kropp. Jag hade så ont att jag inte kunde ligga ner och sova eftersom jag inte kunde resa mig upp ifrån liggande utan att det kändes som att jag skulle gå sönder av smärta. Jag satt upp och sov under tre års tid. På grund av okunskap behandlades min kropp och mitt psyke som två skilda enheter av sjukvården.
Varför får vissa människor trauma och andra inte?
Orsaken till att vissa människor utvecklar ett bestående trauma till följd av en traumatisk upplevelse beror ofta på att de redan bär på obearbetade trauman. Ofta rör det sig om obearbetade trauman från barndomen. När vi bär på obearbetade trauman från barndomen så bär vi redan på ett överbelastat nervsystem.
Obearbetade trauman från barndomen innebär oftast att vi inte har haft det stöd vi en gång behövde för att lära oss att hantera och bearbeta svåra och utmanande känsloupplevelser. En person som utvecklar ett varaktigt trauma saknar oftast (till följd av ett otryggt förflutet) den kognitiva förmågan att hantera och bearbeta överväldigande känslor och göra sig själv trygg igen.
Ett barn som inte får hjälp, stöd, tröst och vägledning för att hantera sina känslor och som inte blir visad hur det kan lugna sig själv utvecklar inte den förmågan. Barn med otrygg anknytning och bristande känslomässigt stöd har ofta istället utvecklat en mängd strategier för att undvika att känna de svåra känslorna. Så kallade flyktbeteenden och distraktioner. I vuxen ålder är det inte ovanligt att dessa flyktbeteenden ersätts med olika former av missbruk.
Vad är ett barndomstrauma?
Ett barndomstrauma behöver inte innebära något så allvarligt som fysiska övergrepp, svåra olyckor eller bevittnande av våld etc. Ett trauma betyder som sagt ”skada” eller ”sår” och vi kan därför även använda oss av benämningen barndomssår.
Ett trauma för ett barn är en överväldigande känsloupplevelse som barnet inte får stöd och hjälp att hantera och bearbeta. Det kan likväl handla om situationer där barnet tex har upplevt stor rädsla och övergivenhet till följd av att ha blivit lämnad på förskolan, eller av att ha vaknat upp ensam i en spjälsäng där ingen trygg famn funnits närvarande.
Trauman från barndomen är ofta starkt kopplade till känslor av skam och skuld (av att känna att man inte duger, att man inte är älskad eller värd att älskas) samt till känslor av övergivenhet, svek, maktlöshet, överväldigande krav, förnedring, chock, panik, stark rädsla inklusive rädsla för sitt eget liv, dvs dödsångest.
Alla människor bär med sig någon form av barndomstrauma och majoriteten av människor vet inte ens om det. Ett barn är extremt utsatt och sårbart och i stort behov av trygghet och omsorg. På en undermedveten nivå så vet barnet intuitivt att det är beroende av sin omgivnings omvårdnad och att om barnet inte anpassar sig och ser till att bli älskat och får tillhöra gemenskapen så riskerar det att bli övergivet och dö. Barnets största behov är närhet och det gör allt för att säkerställa denna närhet.
Hur påverkas man av barndomstrauman?
Ett barndomstrauma är något som påtagligt påverkar hela vår personlighet och vårt sätt att leva och interagera med både livet, oss själva och andra människor. Ett barn som saknat grundläggande känslomässigt stöd, kärlek, trygghet, närhet och omsorg och som av olika anledningar inte har känt tillit och trygghet under sin väg ut i livet utvecklar ett otryggt anknytningsmönster. Inom psykologin talar man bland om 3 otrygga anknytningsmönster: Otrygg ambivalent, Otrygg undvikande och Otrygg desorganiserad anknytning.
Bra böcker i ämnet: Hemligheten & Den Mörka Hemligheten av Dan Josefsson & Egil Linge
Ett barn som växer upp med en grundläggande känsla av att inte duga, inte vara älskat, inte vara välkommet och av att behöva bevisa sitt värde för att få närhet utvecklar en mängd olika strategier för att hantera denna otrygghet. Dels för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att få så mycket kärlek, uppmärksamhet, uppskattning och närhet som möjligt, men även för att undvika smärtan av att inte känna sig älskad och trygg.
Våra barndomstrauman kan på så sätt påverka samtliga livsval och beslut i våra liv, alla våra relationer (inte minst våra mest intima) och hela vår personlighet. Många människor lever styrda av sina sårade och rädda små barn hela livet utan att själva vara medvetna om det.
Hur vet man om man har ett trauma?
När vi lever med ett trauma lever vi styrda av våra rädslor och försöker anpassa våra liv för att undvika att känna dem. Vi kan utveckla beroenden av både substanser och aktiviteter som på olika sätt distraherar oss ifrån att känna de obehagliga känslorna där inuti. Vi kan tex bli överpresterande och utveckla ett stort bekräftelsebehov, bli arbetsnarkomaner, träningsnarkomaner och utveckla andra former av missbruk som ska distrahera oss från de obehagliga rädslorna och bedöva våra känslor. Spelmissbruk, sexmissbruk, drogmissbruk, kroppshets, ätstörningar, självskadebeteenden osv.
Vi kan även bli kontrollerande och krävande mot vår omgivning för att få dem att undvika att trigga igång våra sår/rädslor. Tex med svartsjuka, ilska, höga krav på vår partner, perfektionism, krav på uppmärksamhet och ständiga kärleksbetygelser. Vi kan även projicera ut våra egna värdelöshetskänslor och rädslor på omgivningen genom att vara kritiska, fördömande, straffande, våldsamma och hotfulla. Och vi kan vända smärtan inåt och utveckla ångestproblematik, självskadebeteenden och depressioner,
Tecken på obearbetade trauma är bla:
• Missbruk • Psykisk problematik • Ångest • Depressioner • Utbrändhet • Utmattning • Kronisk värk • Autoimmuna sjukdomar • Stressrelaterad problematik • Självskadebeteenden • Utagerande beteenden • Återkommande relationsproblem • Undvikande av nära relationer • Självhat/självfördömande • Ensamhetskänslor • Att inte känna sig hemma i världen • Flera av våra psykiska och neuropsykiatriska diagnoser har även roten i obearbetade trauman.
Hur påverkar trauma livet?
Obearbetade känsloupplevelser och trauman ifrån barndomen sätter sig rent fysiskt i våra kroppar och bidrar till en förhöjd grundstressnivå och ett nervsystem som är under mer eller mindre konstant anspänning. Detta kan göra oss extremt stresskänsliga och resultera i en mängd fysiska, stressrelaterade problem (som tex utmattning, smärta, autoimmuna sjukdomar och värk i kroppen), men även i känslomässiga och psykiska problem (som ångest, depression, känsloturbulens, koncentrationssvårigheter, rastlöshet, hyperaktivitet etc).
Att leva med trauma (medvetet eller omedvetet) är att leva i ett sorts ständig kamp och flykt. En kamp både med oss själva och omgivningen. En kamp för att försöka fly och undvika att känna de obearbetade känslor som vi bär runt på. En kamp mot alla de fysiska och psykiska problem som dessa trauman resulterat i. En kamp mot alla de problem vi skapat för oss själva i våra liv till följd av vår flykt ifrån oss själva och våra inkapslade rädslor. Att leva med trauma är fruktansvärt nedbrytande både psykiskt, känslomässigt och fysiskt. Det kan rasera både vårt eget och andras liv.
Hur hänger trauma och missbruk ihop?
Det sägs att “The opposite of addiction is connection.” Majoriteten av människor som provar droger fastnar inte i missbruk, så den grundläggande orsaken till att vi utvecklar missbruk är inte kemisk, den är känslomässig. Detta gäller alla former av missbruk.
Även om spelmissbruk, sexmissbruk, träningsnarkomani och andra missbruk också bidrar till kemiska reaktioner i kroppen som kan göra oss beroende av kroppens egna må-bra-hormoner – som dopamin, noradrenalin, oxytocin mm. så är roten till alla former av missbruk alltid känslomässig.
När vi lever med de starka rädslor i kroppen som trauma orsakar och inte får hjälp att hantera eller bearbeta dessa på naturlig väg så lever vi som sagt med ett ständigt överbelastat nervsystem. Rädslorna lägger sig som ett murbruk runt omkring våra hjärtan och separerar oss ifrån vår innersta kärna och ifrån vår medfödda tillgång till att känna glädje, kärlek och frid. Ett barn har från början naturlig tillgång till dessa känslor.
Våra rädslor och trauman separerar oss ifrån kontakten med oss själva och på så sätt även ifrån förmågan att känna sann kontakt med andra människor. Rädslan ligger ständigt i vägen för den kontakten. Droger och andra former av tillfälliga flyktmedel kan bedöva rädslorna och andra obehagliga känslor för en stund. De kan även ge oss den tillfälliga känslan av att ha kontakt med oss själva igen.
Ett utvecklat missbruk är alltid ett uttryck för en längtan efter att få känna ro, kärlek, glädje och frid – bortanför den smärta och stress som alla obearbetade rädslor orsakar i oss. Drogen/missbruket blir till vår snuttefilt. Till vår förtrogna vän som vi alltid kan vända oss till för att känna lindring, men i slutändan så håller den oss bara kvar i separation och känslomässigt trauma eftersom lindringen bara är artificiell. Missbruket dämpar symptomen men löser inte orsaken till vår smärta.
Våra olika försök att bedöva oss blir till en flykt ifrån rädslan, för att få känna en stunds sinnesfrid. Men det blir samtidigt till en flykt ännu längre bort ifrån oss själva. Den enda vägen ut är nämligen in och den som flyr sig igenom livet dör i fångenskap. Det enda sättet att läka traumat är att möta och känna känslorna vi flyr ifrån. Där på andra sidan av traumat väntar ett helt liv på att bli upplevt. Ett liv i sann frihet, glädje, kärlek, närhet och meningsfullhet. Där väntar en del av oss själva som många gånger har väntat hela livet på att få bli upplevd och få komma till uttryck. Vår själs djupaste längtan.
Att leva med trauma
När våra grundläggande behov är tillgodosedda (fysiskt och emotionellt) så är vårt naturliga tillstånd kärlek, glädje och frid. Om vi av olika anledningar har fastnat i olösta emotioner (trauman) så påverkar det oss både fysiskt, mentalt och känslomässigt och vi känner oss aldrig riktigt tillfreds med livet mer än under korta stunder. Vi känner en ständigt underliggande rastlöshet och längtan efter något mer. Denna längtan är en längtan efter att känna kontakt med vårt autentiska jag, som finns på andra sidan av alla våra rädslor, skydd och försvar.
Att leva med olösta trauman är att leva vid sidan av sig själv. Detta yttrar sig på olika sätt men ofta med en återkommande, djupgående känsla av tomhet, ensamhet, meningslöshet, oro och alienation. En känsla av att vara helt främmande i världen.
Det lilla barnets trauma är ofta starkt sammankopplat med övertygelser om att det inte är älskat eller värt att älskas vilket även har resulterat i en oförmåga att älska sig själv. En människa som inte ser eller förstår sitt eget värde och inte är förmögen att älska sig själv skapar mycket lidande både inom och omkring sig.
Varför är det viktigt att bearbeta trauman från barndomen?
När vi bär på smärtsamma, olösta trauman från barndomen av att känna oss ovärdiga, otrygga och oälskade så tenderar vi att på ett undermedvetet plan återskapa situationer för oss själva som bekräftar vår övertygelse. När vi lever med bristande självkärlek och självrespekt så attraheras vi in i relationer och situationer som speglar vår egen syn på oss själva.
Olösta trauman leder till destruktiva beteenden, destruktiva beslut, destruktiva relationer och nedbrytande tankar och förhållningssätt till sig själv och livet. När vi inte känner oss själva värdiga ens vår egen kärlek så behandlar vi både oss själva och andra illa.
Vad vi många gånger inte är medvetna om är att vi inte ens lever i verkligheten eller i nuet. Vi lever som en upprepning av smärtan från det förflutna och det förflutna är en tid som inte längre finns. Vi har anpassat vår personlighet efter våra barndomstrauman och vi vet därför egentligen inte ens vilka vi är.
För att bli sant fri att leva och skapa våra egna, autentiska liv behöver vi därför möta och frigöra oss från våra barndomstrauman. För att inte behöva leva styrda av våra strategier och inlåsta i våra känslomässiga fängelser behöver vi möta rädslan. Vi behöver frigöra oss från det traumatiserade barnets övertygelser och från tidigare generationers känslomässiga präglingar. Vi behöver bli till våra egna kärleksfulla föräldrar.
Hur påverkar obearbetade barndomstrauman samhället?
Det är inte svårt att se vilket lidande som obearbetade barndomstrauman skapar både för individen, familjer och samhället i stort. Vi ser yttringarna av det överallt. I varje fängelse, på varje sjukhus, i varje dysfunktionell familj, hos varje missbrukare, hos alla utbrända, hos majoriteten av alla psykiskt sjuka, i systemets systematiska övergrepp på individen, i de flesta självmord, i varje svartsjukegräl, i smärtan i blicken hos varje ungdom som känner att de inte duger.
Vi lever just nu (år 2022) i ett emotionellt underutvecklat samhälle som har ytterst liten förståelse för:
- Hur trauman uppstår
- Hur trauman påverkar oss
- Hur man kan behandla trauma
Dömda barn lär sig att döma. Kränkta barn slutar att älska sig själva. Och hur väl en förälder än kämpar för att ge sitt barn en grundläggande känsla av självvärde så är vi för tillfället ett söndertraumatiserat samhälle uppbyggt av sårade små barn med avsaknad av känslomässig kompetens.
Vi lever för närvarande i ett samhälle som normaliserat att vi separerar barn från deras föräldrar mitt i den mest känsliga anknytningsfasen. Ett samhälle som normaliserat fördömande, respektlöshet, övergrepp och konsekventa kränkningar av individens fria vilja. Ett samhälle där vi mobbar och segregerar barnen redan i skolåldern genom att värdera, bedöma och jämföra dem med varandra istället för att lära dem att se, förstå och känna sitt eget och andras orubbliga värde.
I min bok Att Lära Med Hjärtat – När kunskap och värde blir ett – visar jag på en väg mot ett mer känslomässigt medvetet samhälle där vi möter våra barn med kärlek och respekt.
Hur bearbetar man och läker ett trauma?
Det finns idag många olika metoder för att behandla trauman och mitt eget främsta verktyg för detta är Hypnos. Hypnosen hjälpte mig på en så revolutionerande nivå att jag valde att själv utbilda mig för att kunna hjälpa andra på samma sätt. I mina hypnoskonsultationer arbetar jag djuptransformerande för att frigöra både känslominnen och kroppsminnen och oftast räcker det med en eller max två sessioner. Detta eftersom den enda verkliga tid som finns är nu. Våra trauman ligger i dåtiden, så vi kan med det undermedvetnas hjälp frikoppla oss ifrån dem, nu.
En avgörande ingrediens i traumabehandling är enligt mig Självkärlek. Här kan du läsa Mina 21 bästa tips för att älska sig själv.
I och med att vi i allmänhet saknar djupgående förståelse för hur våra trauman fungerar och för vilka sjukdomar och symptom som har sina upphov i trauma, så behandlar vi i avsevärt högre omfattning enbart symptomen. En deprimerad ungdom behandlas med SSRI. En alkoholiserad man behandlas med antabus. En smärtburen kropp behandlas med morfin. Vi dämpar symptomen men orsaken till smärtan blir kvar och vi blir då istället beroende av symptomlindringen.
De terapier som fungerar allra bäst är de som hjälper oss att möta våra rädslor och vår smärta och gå igenom dem. När vi har mött våra rädslor behöver vi inte längre ägna livet åt att försöka fly ifrån dem. Vi blir sant fria. Många gånger visar det sig även att rädslorna inte var så skrämmande även om de givetvis var skrämmande för det lilla barnet vi en gång var.
För människor som levt länge styrda av sina trauman så kan smärtan och lidandet ha blivit till en del av deras identitet. Vi behöver då samtidigt vara beredda att släppa taget om den gamla identiteten för att släppa taget om smärtan.
Mina allra varmaste lyckönskningar till dig på din väg mot att leva Ditt Autentiska Jag! Skriv gärna upp dig på Mitt Inspirationsbrev för mer inspiration direkt i din mail!
Hur stillar jag mina rädslor?
Nedan finner du ett 15 minuters videoklipp med tips och råd för hur du kan möta och stilla dina rädslor:
