Författare: Sanna Nova Emilia

Närvarande i rädsla skyddar jag mig själv mot världenKryper in i den välbekanta bubblan av ingentingInnesluten i en livmoder av stålOmsluten av fruset fostervattenFörankrad i

En tyst viskning andas i mitt öraBlåser liv i mitt hjärtas segelSveper sitt stormande jag över mitt sinnes speglblanka ytorFör med sig all den längtan

I gryningens skumma ljus med slutna ögonsöker jag din hand och finner denHåller denOmsluter denOmsluts av denVi flätar våra händerEn hand med tio fingrarHel i

En sommarsol i vinterskrud En frusen filt mot sammetshud Värmande brinnande kyla En längtan omöjlig att skyla En förkolnad lykta i en eldkaskad En vissen

År 2005 dog min dotter Jonna. Hon var 15 månader gammal. Denna dikt skrev jag första midsommaren utan henne. Den är till alla osynliga midsommaränglar där ute.

Min hud törstar efter din beröring Efter att få absorbera dig som en hudlotion Svävande lätt, innerligt nära Hårt och bestämt, i ett fast grepp

Jag känner passionens lust och längtan inom migLekens äventyr, som lockar, som smittar, som sprudlarJag vill virvla bort i glädjens sorglösa dansJag vill upptäcka, utforska,

Jag känner barnets rörelser inom migprecis under hudenJag känner livet i migsom växer, som blir tillJag känner livets innersta väsenKänner mitt barns andetagInnan hon ens

För-väntningarDenna föredömliga väg till för-dömandeDenna förvirrande väg till för-lust Jag mötte dig och jag såg digJag såg mig i digDu belyste mina slocknade drömmaroch du

I januari 2010 försökte min pappa ta livet av sig genom att köra av vägen med sin bil. Han överlevde. Natten direkt efter hans självmordsförsök