Närvarande i rädsla

Närvarande i rädsla skyddar jag mig själv mot världen
Kryper in i den välbekanta bubblan av ingenting
Innesluten i en livmoder av stål
Omsluten av fruset fostervatten
Förankrad i en förtorkad moderkaka

Knyter dubbla knutar på min navelsträng
Avskärmar mig
för att slippa känna
Stöter bort
för att slippa bli bortstött
Släpper taget
För att slippa tappa greppet

Hellre är jag ett missfall
än ett misstag

Närmandes i kärlek skymtar jag en ljusreflektion i mörkret
En hand som söker sig in i mina gömmor
En värme, en närvaro, en ömhet, en innerlighet
Som söker sig in i mitt väsen
Viskar tyst hur värdefull jag är
Inte alls för det jag gör
Inte ens för det jag är
Utan bara för att jag finns

Någon vaggar mig stilla
Sjunger tyst att det inte finns någonting jag behöver bevisa
Att det inte finns någonting jag behöver förtjäna
Att det inte finns någonting jag behöver kompensera

Någon lyfter mig stilla
Möter min blick
Ser mig
Tillåter alla mina delar utan att skrämmas
Tillåter mitt mörker utan att själv bli blind
Torkar mina tårar utan att förakta dem

Hellre är jag förlöst
än en förlust

Sanna Nova Emilia © 15 september 2010

Innehållsförteckning
Sanna Nova Emilia

Sanna Nova Emilia

Allt jag förmedlar – i mina texter, böcker och scenframträdanden – är fött ur en längtan att få levandegöra människans inre, nå än djupare in i vår mänskliga existens och i upplevelsen av att vara människa. Efter att få öppna dörrar och bygga broar mot en plats där vi alla får möjlighet att leva lika fria som vi föddes. Som sanna skapare av vårt eget personliga universum... MER OM MIG
Dela artikeln
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på email
Epost