Det sägs att 5-åriga barn skrattar ca 400 gånger per dag, 6-åriga barn ca 300 gånger, och vuxna ca 15 gånger per dag. Enligt studier av den tyske psykologen Titze så skrattar vi idag ca 6 minuter per dag mot 18 minuter år 1950. Samme psykolog menar att detta beror på att det är tio gånger högre sannolikhet att nutidens människor blir mer deprimerade till följd av högre krav på framgång och prestation. Skrattröskeln har höjts till följd av ökad stress. Hur mycket kommer vi att skratta om tjugo år?
• Varför slutar barn/människor att leka?
• Varför slutar barn/människor att skratta?
• Varför behöver flertalet vuxna människor dricka alkohol för att kunna dansa, sjunga och le?
• Varför betraktas våra mest självklara glädjeuttryck som galenskap om vi inte har alkohol i blodet?
Svaret är – Rädsla.
Rädsla att inte duga. Rädsla att inte vara godkänd och accepterad. Rädsla att inte vara tillräcklig. Rädsla att inte passa in. Rädsla att inte tillhöra. Rädsla att skämmas. Rädsla att skrämmas. Rädsla att känna skuld. Rädsla att inte vara älskad och att inte ha någon att älska. Rädsla att misslyckas. Rädsla att lyckas. Rädsla att leva. Rädsla att dö. Rädsla. Rädsla. Rädsla.
Att ständigt rätta sig efter omvärldens krav framför vår egen vilja och därmed kliva över våra gränser om och om igen skapar stress. Vi lär oss tidigt att lyssna till den ”yttre rösten” för att bli accepterade. I ett test i USA fick ett större antal barn bära en diktafon under ett visst antal dagar för att se vilka budskap de generellt präglas med. Man kunde konstatera att så mycket som 9 av 10 tilltalanden bestod av någon form av tillrättavisning med den underförstådda eller direkta meningen att barnet i något avseende inte dög som hon var. Det krävs ingen Harvardexamen för att förstå vilken förödande effekt en sådan negativ programmering har på vår självkänsla eller på vår tro på oss själva, eller vilken förödande effekt en sådan programmering har på vårt samhälle.
Med hopp om en mer glädjerik framtid!
Sanna Nova Emilia
