När jag publicerade följande text för första gången på Facebook år 2011 under rubriken ”En medberoendes bekännelser” så fick jag det goda rådet från alla mina vänner att lämna den destruktiva relation jag befann mig i. Problemet är att relationen jag beskriver är relationen mellan mig och förtryckarstaten som vi kallar Sam-hället. Men det kanske är dags att vi alla gemensamt väljer allt lämna den här destruktiva relationen nu, växer i vår självrespekt och skapar en mer kärleksfull värld?
En medberoende medborgares bekännelser
Han heter Sam och stinker sprit. Han är psykiskt sjuk och behandlar människor illa. Jag har försökt få honom till sjukdomsinsikt i hela mitt vuxna liv, men allt har bara blivit värre. Människor omkring honom mår allt sämre. Jag förstår inte varför jag tror honom varje gång han säger att han tänker förändras, att han tänker bli snäll, omtänksam och kärleksfull. Bara jag röstar blått. Bara jag röstar rött. Bara jag röstar grönt. Då kommer allt bli bra.
Jag vill så gärna tro honom när han säger att han ska börja behandla mig med värdighet, att han ska sluta bete sig illa och utnyttja mig. Jag förstår inte hur jag kunnat fortsätta köpa hans lögner. 37 år av lögner! Än mindre förstår jag varför jag stannar. Varför jag inte vågar gå. Lämna honom. Jag borde bara ta barnen med mig och lämna honom. Låta honom falla ner i sin egen avgrund. Jag vet ju så väl att det är jag som håller honom vid liv. Att han lever av mig. Av mitt blod, mitt svett och mina tårar. Att han lever av min kamp för honom. Jag borde bara gå.

Han hotar att låsa in mig eller slänga ut mig på gatan om jag inte gör som han vill. Han skrämmer barnen och gör dem olyckliga. Han får dem att känna sig värdelösa och otillräckliga. Han dömer dem. Kritiserar dem. Hånar dem och tvingar dem.
Han misshandlar mig nästan dagligen och tvingar mig att begå övergrepp på barnen. Han tvingar mig att lämna bort dem och låsa in dem. Han tvingar mig att överge och svika dem dagligen för annars kommer han bestraffa mig. Jag och barnen är rädda, varje dag. Jag ser hur glädjen i deras blickar försvinner allt mer. Hur deras själar dör. Det gör så ont i mig.
Han kör med mig, hotar mig med ständig bestraffning om jag inte gör som han säger. Jag är hans slav. Han bryr sig inte om någon annan än sig själv och jag vet egentligen inte om han ens bryr sig om sig själv så värst mycket. Han famlar i blindo. Han är sjuk. Jag vet det så väl och jag vill rädda honom. Jag vill göra honom frisk och stark igen. Jag vill få honom att må bra igen, så att vi alla kan må bra. Men jag borde bara lämna honom.

Jag har försökt få honom att lyssna men det är som att tala till en vägg. Jag har försökt få honom att förstå att han är sjuk men han säger att det är jag som är sjuk. Och på ett sätt har han rätt. Jag är medberoende, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur hans grepp. Det är jag som håller den fina fasaden uppe. Lyckofasaden. Jag ler när jag vill gråta.
När människor frågar hur jag mår så döljer jag mina blåmärken och säger att ”Jag mår bra. Jag bor i ett fritt land. Självklart mår jag bra. Det finns de som har det värre. Titta på Ruwanda. Titta på Nordkorea. Jag är i alla fall friare än dem. Jag ska inte klaga.”
Han är som en svamp. En blodsugande parasit. Han tycks inte ha någon botten och om han inte får sin sil blir han arg, hotfull och våldsam. Han säger att han älskar oss och att han vill mitt och barnens bästa men han begår övergrepp på oss varje dag. Tvingar oss att göra saker vi inte vill göra. Han tror att han äger oss.

När jag säger att jag tänker lämna honom så skrattar han hånfullt. ”Försök du bara. Du har ingenstans att ta vägen. Jag har numrerat dig. Du bär min streckkod. Jag äger allt som omger dig. Du kan inte röra dig utan att jag ser dig. Jag är din ägare och jag äger allt som omger dig. Du skulle inte klara dig en vecka utan mig”.
Han hotar att ta barnen ifrån mig om jag inte gör som han vill. Han har så många kontakter. Så många som gör som han vill och begär. De får betalt av honom för att kontrollera mig. Han säger att det är för att skydda mig och barnen. Jag tror inte att dessa människor förstår att han bara utnyttjar dem också.
En av mina vänner kallar honom för psykopat och jag tror att det stämmer. Han har så mycket makt. Människor är så rädda för honom. De vågar inte annat än lyda. De som tillgodoser hans egoistiska intressen höjer han till skyarna. Övriga spottar han på. Han avskyr känslor. De är ett hinder i hans värld. Han anser att känslor bör dövas. Utplånas. Medicineras bort.

Han tar ingen hänsyn alls till mina behov. Ibland får han mig att tro att jag har valfrihet, men jag har bara rätt att välja mellan hans förslag. Han har redan bestämt hur allt ska vara och menar att jag ska anpassa mig, göra som han vill när han vill det, klä mig som han vill, äta det han vill, sysselsätta mig med det han vill när han vill det.
Jag känner mig många gånger så maktlös och förtvivlad men vet samtidigt inte var jag skulle ta vägen om jag lämnade honom. Han tar död på mig men jag är samtidigt så rädd att dö utan honom. Ibland har jag tänkt avsluta mitt liv för att bli fri ifrån honom men jag kan inte överge barnen. Jag kan inte lämna dem här ensamma med honom. Han skulle förgöra dem.

Han heter Sam Hället och han stinker sprit. Jag borde bara ta barnen med mig och lämna honom. Låta honom falla ner i sin egen avgrund. Jag vet ju så väl att det är jag som håller honom vid liv. Jag är medborgare. Medberoende. Han lever av mig. Av mitt blod, mitt svett och mina tårar. Han lever av min kamp för honom.
Jag borde bara gå. Lämna det här psykopatiska övergreppssamhället åt sitt öde. Det här missbrukande systemet som behandlar människor som trasor. Som våldför sig dagligen på både både män, kvinnor och barn. Som skiter fullständigt i någon annans överlevnad än sin egen. Jag borde bara gå, men jag vågar inte.
Den 1 oktober 2011
Sanna Nova Emilia
Medberoende medborgare
Mad World
Jag delar här min musikvideo till den talande låten ”Mad World” av Gary Jules. Jag känner många gånger att det är de sjuka och utslagna i vårt samhälle som är de som är allra friskast. De som inte längre förmår spela eller låtsas vara friska i en sjuk värld…