Vi behöver förstå oss själva för att förstå våra barn. Eftersom de flesta av oss aldrig fick den vägledning vi själva behövde för att förstå oss själva så har vi heller ingen möjlighet att förstå våra barn. Vi lärde oss att förneka många delar av oss själva, vi lärde oss att ignorera många känslor och agera över dem, det vi glömde längs vägen var att dessa känslor faktiskt ville säga någonting till oss om oss. Våra känslor var våra vägvisare, men vi lärde oss att andras känslor, behov och förväntningar hade företräde framför våra upplevelser. Vi upplevde en frustration över alla de människor som ville bestämma över oss och som fattade val och beslut över våra huvuden. Vi kände en ilska och vrede över alla de gånger då vi fråntogs kontrollen över vår egen vilja och påtvingades andras viljor. Vi kände en sorg alla de gånger då vi försökte göra oss förstådda men blev betraktade som okunniga och ovetande på grund av vår ålder.
”Barn är barn”. Ja, men barn är också människor. Barn är inte annorlunda än du och jag. Barn känner också skam när de blir tillrättavisade inför sina vänner. Barn känner sig också förödmjukade när de inte får göra sin röst hörd eller får en möjlighet att påverka sin egen situation. Barn känner sig också kränkta när någon höjer rösten till dem eller talar till dem i irriterad ton. Barn känner också stress när de har förväntningar på sig att prestera någonting för att göra en annan människa nöjd. Barn känner också rädsla, uppgivenhet och sorg när någon kränker deras gränser och inte respekterar deras integritet. Barn känner sig också svikna när vi inte står vid vårt ord eller håller våra löften. Barn känner samma saker som du och jag gör, den enda skillnaden är att du och jag har lärt oss att förtrycka våra känslor och sluta att lyssna till dem och ta dem på allvar. Vi har slutat att respektera oss själva, och förväntar oss att våra barn också ska göra det.
Det är i själva verket väldigt enkelt att veta hur vi ska agera gentemot våra barn i alla sammanhang. När vi lär oss att se oss själva och förstå oss själva, när vi lär oss att se bortom vår egen skuld och skam och förstå och känna våra egna känslor, så kan vi även se och förstå barnen, förstå deras behov och bemöta deras behov (oavsett om vi väljer tillgodose det eller inte) utan att projicera vår skuld och skam och känsla av otillräcklighet på dem.
Med hopp om en mänskligare barndom för alla…
Sanna Nova Emilia
