Att bli fri…

Vi har alla ett mer eller mindre sårat barn inom oss. Ett barn som tolkade världen och skapade sin egen uppfattning om sig själv utifrån omgivningens speglingar. Ett barn som i högre eller mindre grad fick uppfattningen att kärlek var någonting som behövde förtjänas – utifrån. Ett barn som blev separerat ifrån sig själv och sanningen om sig själv. Att vi har oändlig tillgång till kärlek, eftersom vi ÄR kärlek. 

Så länge vi omedvetet lever kvar i den bild av världen som vårt skrämda och sårade barn skapade så fortsätter vi att uppfatta världen genom vårt sårade barns filter och vi upprepar gång på gång mönster i våra liv som bekräftar det sårade barnets världsbild.

Men det är aldrig för sent att få en lycklig barndom. Ur vårt mer medvetna vuxna jag kan vi välja en ny förståelse för de upplevelser som en gång fick vårt lilla barn att känna oss oälskade och otrygga. Vi kan välja att bli till våra egna kärleksfulla föräldrar och ta vårt lilla barn i famnen.

Då var då.
Nu är nu.

Det som en gång skrämde är inte längre verkligt. Det som en gång saknades har vi nu möjlighet att ge till oss själva. Den vuxna trygga famn som vi en gång hade behövt vila i för stöd och tröst finns nu här hos oss, för vi är nu själva den famnen…