Livet är ett sant äventyr, där vi är på upptäcktsresa av att finna vår sanna kraft och sanningen om dem vi är. Jag är övertygad om att det är en del av själva livsäventyret att glömma vilka vi är så att vi kan leka leken av att åter minnas. Lite som att leka kurragömma med oss själva. Livet blir till ett äventyr för att åter minnas. Till att återfinnas. Åter finnas. Som dem vi är.
Paradiset är inte en destination, det är en plats i ditt hjärta som alltid har funnits där och väntat på att du åter ska minnas den kärlek du är. Minnas att du är det gudomliga paradisbarnet. Här på jorden för att leka, leva, älska och skapa din egen livsdröm!
När vi väl har återvänt till paradiset inom oss blir det enkelt att se hur hårt vi har kämpat emot oss själva och att allting alltid var upp till oss. I den här artikeln ska jag ge dig en grundläggande förståelse för hur det gick till när vi förlorade kontakten med oss själva och vad vi kan göra för att återfinna den.
Längst ner i artikeln finner du en meditation som är skapt för att vägleda dig hem till dig själv igen!
Separationen från oss själva
Vi föds till denna värld med tillgång till alla våra medfödda mänskliga egenskaper. Egenskaper som vi oftast förknippar med barnegenskaper. Villkorslös, icke dömande kärlek. Glädje. Närvaro. Kreativitet. Spontanitet. Livsenergi. Nyfikenhet. Autenticitet osv. Egenskaper som sedan av olika anledningar förvanskas på vår väg ut i livet, då vi i samma takt gradvis separeras ifrån oss själva och dem vi i sanning är. Vi överger vårt paradis.
Vi skolas in i rädsloenergier ifrån en värld som redan lever till stor del i dessa rädslor. Rädslan att inte duga. Rädsla att inte tillhöra. Rädsla att bli underkända, bortstötta, oälskade. Livet blir till en kamp om uppmärksamhet och yttre bekräftelse och kärlek, i och med att vi har separerats från vår kärlek till oss själva.
Vi lärde oss tidigt att vi var beroende av vår omgivning för att få trygghet, närhet och kärlek och vi tog med oss dessa svältfödda, rädda små barn ut i livet i en fortsatt tro att lyckan skulle komma till oss utifrån. ”Om jag bara får det perfekta jobbet.” ”Om jag bara får den perfekta kroppen.” ”Om jag bara hade obegränsat med pengar.” ”Om jag bara hade den där snygga bilen.” Livet blev till en jakt på vår egen kärlek. Men ju mer vi jagade den i det yttre, desto mer separerade blev vi oss ifrån oss själva. Desto mer vilsna och ensamma kände vi oss.
Jakten på och flykten från oss själva
Vi blev till katter som jagade vår egen svans. Som både jagade och flydde oss själva. Som satte upp krav och förväntningar på oss själva. Förväntningar som vi behövde leva upp till, för att förtjäna den där eftertraktade kärleken och vår plats i existensen. Rätten att få finnas till. Som vi redan hade. Vi började utplåna oss själva ännu mer för att förtjäna andras beröm och bekräftelse, trots att det hela tiden var vår egen kärlek och kontakten med oss själva som vi sökte.
Dessa krav och förväntningar blev till en sådan börda att bära att vi till slut kände oss tvingade att fly oss själva och våra egna krav. Genom att tex äta för mycket, dricka för mycket, knarka för mycket, shoppa för mycket, jobba för mycket. Fastna i olika former av beroenden för att slippa känna tomrummet. Distrahera oss ifrån obehaget där inom oss. Tomhetskänslan som uppstår till följd av att leva i separation från oss själva.
Det mänskliga lidandet
En av de största orsakerna till lidande hos en människa är att hon lever separerad ifrån sig själv. När vi lever i separation från oss själva så skapar vi friktion med det som vi upplever som vår omgivning. Vi skapar drama och kamp i våra liv. Vi blir till krävande barn som vill att omgivningen ska förse oss med det vi inte lyckas förse oss själva med. Kärlek, frihet och trygghet.
Det uppstår en kamp om energier med det som vi upplever som vårt yttre. Vi skapar hierarkier där vi kan ställa oss under eller över andra i ett försök att få deras uppmärksamhet och deras energi, eftersom vi har glömt bort att vi har tillgång till all kärlek och kraft inom oss. Eftersom vi har glömt bort att vi i det yttersta ÄR villkorslös kärlek.
Det är dessa kamper om energier som även blir till yttre krig. Till illusionen av kampen mellan ont och gott, rätt och fel. Till projektionslekar där vi utser andra till förövare och oss själva till offer. För att vi har glömt att vi är oändligt kraftfulla och att vi egentligen aldrig behöver jaga något, utan bara minnas att vi redan ÄR det vi söker.
Återvändandet till oss själva
För att befria oss ifrån vår egenskapade djävulsdans där vi både jagar och flyr oss själva, tvingas vi stanna upp och möta rädslan inom oss. Rädslan att bli dömd och att inte vara älskade. Rädslan att inte få tillhöra. Rädslan att vara maktlösa för alltid. Rädslan att vara fångna för alltid. Dessa rädslor kommer till uttryck i de olika dramarollerna som vi spelar. Offer – Förövare – Domare – Räddare.
Men fångenskapen och fängelset finns i våra egna huvuden och dramat som utspelar sig i många av våra ”yttre krig” är resultat av vårt eget inre krig av fördömande. När vi fördömer oss själva eller fördömer andra så skapar vi separation från oss själva och vi upprätthåller kampen.
Att återvända till oss själva är att återvända till vår egen självkärlek. När vi blir egenförsörjande av vår egen kärlek så behöver vi inte bråka eller slåss med omgivningen för att få deras energi, uppmärksamhet, kärlek, bekräftelse etc. I en värld där alla sant älskar sig själva så förekommer inga krig eftersom vi har upphört att slåss med oss själva.
När vi lever omedvetna om att vi själva är den kärlek vi söker så skapar vi ett helvete på jorden. När vi återvänder till vår självkärlek så återvänder vi till vårt paradis och kan skapa himmelriket på jorden.
Självkärleken är vägen till både fred, frid, trygghet och frihet. Läs mer om hur du kan växa i din självkärlek här!
Bröllopet inom och återvändandet till paradiset
När vi återupptäcker den kärlek vi är så minns vi åter igen att vi bär både Guden och Gudinnan inom oss. Det heligt maskulina och det heligt feminina. När vi återvänder till den villkorslösa kärleken inom så får dessa båda energier möjlighet att förenas och mötas i våra hjärtan och vi inser att vi är sanna skapare av vår egen livsdröm. Vi inser då att paradiset hela tiden fanns inom oss och att vi genom att återvända till det oskuldsfulla barnet som vi en gång var – i villkorslös kärlek, glädje, närvaro i nuet, kreativitet, livsenergi, lekfullhet och nyfikenhet – återfinner porten till vårt eget paradis.
Paradiset är inte en destination, det är en plats i ditt hjärta som alltid har funnits där och väntat på att du åter ska minnas den kärlek du är. Minnas att du är det gudomliga paradisbarnet. Här för att leka, leva, älska och skapa din egen livsdröm!
Guidad mediation - Skapa Ditt Eget Paradis!
I den här meditationen guidas du till att återknyta till paradiset inom dig. Där får du återskapa perfekt balans mellan ditt Gudomligt feminina och ditt Gudomligt maskulina och låta dessa båda få smälta samman i bröllopet inom, så att de åter kan få dansa i den kosmiska dansen tillsammans. Så att de tillsammans i sin gemensamma kraft också kan öppna dörren till det paradis som alltid har funnits och alltid kommer att finnas inom dig. Till den villkorslösa kärlek du är…
Nuet är nyckelhålet. Tillit är nyckeln.
Välkommen hem till dig själv!
