Straff och belöning

– av Sanna Nova Emilia – 2011

Ska det vara stressfyllt
att ta det lugnt?
Ska det skapa panik och ångest
att göra ingenting?
Ska det fylla mig med skuld och skam
över min egen “oduglighet”
att bara vara i mig själv,
i mina tankar
i min kropp
i min upplevelse av att vara människa?

Jag sänder osynliga budskap till min kropp att bli sjuk
för att rättfärdiga för mitt skuldfyllda inre
att jag har rätt att finnas
bara för att jag finns
Att jag har rätt att njuta
bara för att jag lever
Att jag har rätt att sitta tyst
i min egen stillhet
utan att göra allt det som andra människor kallar för nytta
utan att springa tillsammans med de andra
i dessa vansinnets ekorrhjul

Jag ger min kropp kommandot att sluta fungera
för att rättfärdiga för mitt själv och alla andraSka det vara stressfyllt
att ta det lugnt?
Ska det skapa panik och ångest
att göra ingenting?
Ska det fylla mig med skuld och skam
över min egen “oduglighet”
att bara vara i mig själv,
i mina tankar
i min kropp
i min upplevelse av att vara människa?

Jag sänder osynliga budskap till min kropp att bli sjuk
för att rättfärdiga för mitt skuldfyllda inre
att jag har rätt att finnas
bara för att jag finns
Att jag har rätt att njuta
bara för att jag lever
Att jag har rätt att sitta tyst
i min egen stillhet
utan att göra allt det som andra människor kallar för nytta
utan att springa tillsammans med de andra
i dessa vansinnets ekorrhjul

Jag ger min kropp kommandot att sluta fungera
för att rättfärdiga för mitt själv och alla andra
Att jag har rätt att sova hela dagen
Att jag har rätt att strunta i disken
Att jag har rätt att ligga och titta i taket hur länge jag vill…
Att jag har rätt att sova hela dagen
Att jag har rätt att strunta i disken
Att jag har rätt att ligga och titta i taket hur länge jag vill…

Straff och belöning?
Behöver jag förtjäna belöningen av lugn och ro?
Behöver jag vara duktig och duglig för att få vila?
Eller kan det vara så att lugn ro är min födslorätt
att det är min medfödda rättighet att få njuta av allt jag ÄR
utan allt jag GÖR?

Får jag släppa denna projiceringens skugga nu?
Över all den otillräcklighet som omvärlden speglade i mig?
Får jag släppa denna självpåtagna plåga nu?
Över all den otillåtelse som omvärlden upplevde i sig?
Kan jag nu välja att varken straffa mig själv
eller att belöna mig själv?
Kan jag nu välja att varken ”piska mig själv”
av dåligt samvete
eller att ”unna mig själv”
för att rättfärdiga mitt lidande?

Livet är varken ett straff eller en belöning
Livet bara är
Jag är
Jag finns för att jag finns
Och jag är tillåten att vara
utan att göra
Jag är tillåten att njuta
utan motprestation
Hur kunde jag glömma detta enkla och självklara?
Att jag är tillåten att leva lika fri
som jag föddes hit för att vara…

Innehållsförteckning
Robert Jarnroth

Robert Jarnroth

Dela artikeln
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på email
Epost