I januari 2010 försökte min pappa ta livet av sig genom att köra av vägen med sin bil. Han överlevde. Natten direkt efter hans självmordsförsök så satte jag mig ner och lät orden flöda och ur mig föddes då denna dikt. ”Som en ängel”.
Jag tyckte först att det var en märklig dikt att skriva precis efter att min pappa hade försökt avsluta sitt liv. Jag tolkade dikten som om den var skriven ur mig. Som att ”jaget” i dikten var jag.
8 år senare så lyckades min pappa ta sitt liv. Då läste jag dikten igen och förstod att det inte alls var jag som var ”jaget” i dikten, utan han. Jag förstod att detta var hans själs ord till mig…
Som en ängel
Jag kom som en ängel till jorden
Landade som ett dun i min moders liv
I deras liv
Kom med den enastående verklighet som var min
Med det strålande ljus som var jag
För att älska med en kärlek utan villkor
För att skingra ett mörker utan slut
Jag kom för att bära den smärtkropp som tagit dem i sitt våld
För att bära dem genom tomheten
Över bråddjup av vilsenhet och undran
Bortom smärtan
Sorgen
Skulden
Skammen
Livlösheten
Jag kom för att skapa den nya jorden…
Jag kom och jag sjönk av den tyngd jag fann i deras hjärtan
Jag flög och jag föll i den avgrund jag inte visste fanns
Mina vingar förtvinade
Dränkta i svart tjära av förbittring
Osynliggjorda i en värld som slutat se
Mina vingar brann
I all den maktlöshet jag fann i deras vilja
Tillintetgjorda i en värld som slutat tro
Men jag ser…
Jag ser att smärtan aldrig var min
Att sorgen, skulden, skammen
Aldrig var min
Och aldrig din
Jag kom som en ängel till jorden
För att befria deras sinnen
För att älska med en kärlek utan slut
Jag kom och mina vingar brann, de förtvinade
Men nu flyger jag igen…
Sanna Nova Emilia © 2010
Ja, min älskade pappa. Nu flyger du igen…
