När vingar slutar flyga

När jag blev ledsen, blev de besvärade
När jag blev besviken, blev de upprörda
När jag blev arg, blev de rasande
Och när jag uttryckte min glädje
så bad de mig sitta still och vara tyst

När jag blev otålig, blev de irriterade
När jag blev frustrerad, blev de våldsamma
När jag blev trotsig, blev de bestraffande
Och när jag uttryckte min kärlek
så hade de inte tid

Så jag lärde mig att min sorg var en belastning
Att min besvikelse var en plåga
Att min iver var en börda
Att min vilja var utan värde
Att min ilska var oberättigad
Att min glädje var påfrestande
och att min kärlek inte var välkommen

Jag lärde mig att uttrycka min kärlek
genom att skydda dem från mina känslor
Jag lärde mig att uttrycka mitt behov av närhet
genom att lämna dem ifred

Jag lärde mig att aldrig behöva någon annan
men att alltid vara behövd
Och jag lärde mig att aldrig be om hjälp
av rädslan att bli sviken

Jag lärde mig att jag var här på nåder
och att uppgiften med mitt liv
var att inte besvära någon
Jag lärde mig att inte må för dåligt
och absolut inte för bra
Jag lärde mig att leva som en död..

Sanna Nova Emilia © 2010
Ur boken Att Lära Med Hjärtat

Mer läsning...

Bild av Sanna Nova Emilia

Sanna Nova Emilia

Allt jag förmedlar – i mina texter, böcker och scenframträdanden – är fött ur en längtan att få levandegöra människans inre, nå än djupare in i vår mänskliga existens och i upplevelsen av att vara människa. Efter att få öppna dörrar och bygga broar mot en plats där vi alla får möjlighet att leva lika fria som vi föddes. Som sanna skapare av vårt eget personliga universum... MER OM MIG
Dela artikeln
Facebook
Twitter
Epost