Den 18 november 2020
Ibland är jag verkligen glad att jag skriver ner saker jag känner och tänker så att jag kan läsa dem senare och förstå vad det är som händer i mig själv.
De senaste dagarna har en massa otillräcklighetskänslor sköljt igenom mig, trots att jag vet mycket väl att jag inte är otillräcklig. En stressad panikslagenhet har brutit som vågor genom mitt inre. Stegrats och slagit över. Om och om igen.
Så hittade jag en text jag skrev för en tid sedan. Som jag helt hade glömt bort att jag hade skrivit, men som just nu blev som en varm kram av villkorslös kärlek, ifrån mig själv till mig själv. Från mitt dåtida och framtida jag, till mitt nutidsjag.
Här kommer den:
När allt får finnas...
Det är som att den nya tiden och gamla tiden möts på något märkligt sätt. Det nya livet, som jag känner har en så hög och klar vibration. Så mycket kärlek, frihet, glädje och kreativitet. Blandat med rester från det gamla livet, som bestod av mycket kamp och otillräcklighetskänslor.
Det nya livet som vi kan välja nu är i total självkärlek. När vi inte älskar oss själva så utplånar vi oss själva, säljer oss själva och ger bort vår kraft. Då blir livet en kamp. Jag såg det tydligt här om dagen. Hur stor del av mitt liv som jag har ägnat åt att försöka vara tillräcklig för andra. En tillräcklig dotter, en tillräcklig elev, en tillräcklig samhällsmedborgare, en tillräcklig fru, en tillräcklig kvinna, en tillräcklig mamma. Och medan jag sprang runt där och försökte vara tillräcklig för alla andra så blev det till slut ingenting kvar av mig. Det var detta som skapade kampen. Tron på otillräckligheten i vilken jag utplånade mig själv. I det nya livet så skapar vi istället oss själva. Varje ögonblick. Varje dag.
Det kan vara så att vi nu får en chans att hålla om det där sista i oss själva som vi inte lyckades stanna och vara i tidigare i våra liv. Alla delar behöver integreras och älskas av oss för att vi ska sluta att leva separerade från oss själva. Separationen skapar ju dualitet och dualitet skapar som bekant kamp. Vi går ihop nu. Med oss själva. Med alla delar av oss själva. Allt får finnas. Och när allt får finnas uppstår frid och fred. När otillräckligheten får finnas blir den tillräcklig.
