Vi har aldrig befunnit oss i den situation vi befinner oss i som värld just nu och det är inte konstigt alls att människor är rädda. Det är inte märkligt alls att konspirationsteorierna spretar åt alla håll, att många vill förneka krisen och att flödena fylls av protestlistor. Den mänskliga hjärnan gör allt den kan för att försöka återupprätta någon slags känsla av kontroll.
Den värld vi kände till omkullkastades totalt och den bild vi hade av framtiden rycktes bort på ett ögonblick. Vi befann oss plötsligt i en helt annan värld, med en helt annan, fullständigt oviss framtid. Plötsligt så kunde vi inte planera något alls. Vi blev tvungna att helt stanna upp i nuet och hur gärna vi än skulle vilja fly eller återgå till det gamla så går det inte. Vår verklighet har blivit permanent förändrad.
Det här är ett scenario som de flesta människor som har genomgått någon form av svår kris känner igen. Att det finns ett ”före” och ”efter” och att livet aldrig mer kommer att bli sig likt.
Krisens fyra stadier
En kris brukar delas in i fyra olika stadier:
- Chockfasen
- Reaktionsfasen
- Bearbetningsfasen
- Nyorienteringsfasen
Jag skulle säga att vi rent kollektivt befinner oss någonstans där vi pendlar mellan reaktionsfasen och bearbetningsfasen.
Reaktionsfasen är fylld av starka känslor som ibland innebär att vi tvingas stänga av helt för att orka med det praktiska. Den kan präglas av smärta, protest, skuldkänslor, anklagelser, ångest, oro, depressivitet och förnekande.
Bearbetningsfasen innebär att vi successivt ändå börjar acceptera det som har hänt, men vi pendlar ofta fram och tillbaka ett tag, till känslor i reaktionsfasen.
Nyorienteringsfasen handlar givetvis om att hitta ett nytt fungerande sätt att leva på i den nya verklighet som har uppstått.
Vanliga krisreaktioner
När människor (individuellt eller kollektivt) genomgår stora kriser och de fundament som vi byggt våra liv på faller så är följande reaktioner vanliga:
- Vi försöker hitta en syndabock så att vi kan ställa någon till svars.
- Vi försöker hitta förklaringar och mening med det som skett.
- Om vi inte hittar några förklaringar så försöker vi hitta på förklaringar som faller inom ramen för vår egen logik eller trossystem.
- Vi förminskar eller förnekar problemet så att det ska kännas hanterbart.
- Vi projicerar våra rädslor genom att skapa konflikter och gräl med andra som kan distrahera oss ifrån hur obehagligt det känns att inte ha någon kontroll och att leva i total ovisshet.
Kris = Utveckling
Även om det inte känns så mitt i krisen så finns det en gåva att hämta i varje kris eftersom varje kris i sig leder till utveckling. Många famlar just nu efter syndabockar och efter att få återupprätta någon sorts känsla av kontroll igen. Människor tycker inte om att sakna känslan av kontroll, även om kontroll i det yttersta är illusion.
Många vill att vi ska kunna återgå till det ”normala”. Till det ”gamla”. Men vill vi verkligen det? Skulle vi inte då gå miste om en fantastisk möjlighet till att utvecklas och förändras, både som individer och som samhälle?
Ödmjukhet och respekt för livet
Vi har aldrig befunnit oss i den här krisen tidigare och ingen av oss har därför de exakta svaren på hur vi på bästa sätt tar oss vidare. Men ödmjukhet är ett fantastiskt verktyg. Med ödmjukhet inför varandra och inför vår egen ovisshet så kan vi mötas och finna gemensamma och hållbara vägar framåt. Både vad gäller vår moder jord, vår hälsa och vårt ekonomiska system.
Vårt ekonomiska system har hittills byggt på att hålla pengen vid liv, snarare än på att hålla människor, djur och natur vid liv. I den här krisen ges vi nu möjligheten att hitta ett nytt sätt att leva på där vi hedrar det liv som finns i oss och omkring oss.
Vi är alla fullt medvetna om det ohållbara i vårt tidigare sätt att leva. Vi vet att vi inte längre kan bygga vår överlevnad på konsumtion och tillväxt som utarmar och förstör vår jord. Att återgå till det normala är därför inte önskvärt alls. Vi kan däremot använda den här krisens lärdomar för att skapa ett mer hållbart sätt att leva på alla plan. Det handlar alltså inte om att ”rädda jobben” eller om att ”rädda ekonomin”. Det handlar om att lära oss att leva i sann respekt för vår moder jord, oss själva och varandra. Att lära oss att leva i sann respekt för livet.
Låt detta få bli vår nyorienteringsfas.