Från Lydnadskultur till Ansvarskultur

Det finns en avgörande skillnad mellan Lydnad och Ansvar, men om vi har vuxit upp i en lydnadskultur så kan det var svårt att se det. Här får du en fördjupad förståelse för skillnaderna.

Innehållsförteckning

I min bok Att Lära Med Hjärtat (utgivningsår 2011) lyfter jag skillnaden mellan det jag kallar för Lydnadskultur och Ansvarskultur. I det som sker i världen nu så har det blivit extremt tydligt att vi befinner oss i ett avgörande skifte mellan den gamla Lydnadkultren och den nya, mer respektfulla och människovänliga Ansvarskulturen. I detta blogginlägg ska jag berätta lite mer om skillnaderna mellan dessa båda kulturer.

Introduktion - Kort sammanfattning

Kort sammanfattat så kan man säga att Lydnadskulturen består av människor som vuxit upp med en uppfostran av bristande respekt och kontinuerliga psykiska och/eller fysiska övergrepp. En uppfostran fyllda av hot om bestraffning om de inte gör som de blir tillsagda, dvs om de inte lyder. Vi är alla mer eller mindre uppvuxna med detta i och med att det är så vår samhällsstruktur är uppbyggd. 

För en generation som vuxit upp med en sådan uppfostran, som återupprepat blivit kränkta och disrespekterade, så känns det helt naturligt både att utstå personliga övergrepp och att även begå dem. Men det som känns naturligt för en människa behöver som bekant varken vara rätt, medmänskligt, respektfullt eller kärleksfullt.

Ansvarskulturen är istället de individer som har vuxit upp med en känsla för sitt mänskliga egenvärde och med en förståelse för sitt eget personliga ansvar, både för sig själv och för andra. Istället för att ha blivit styrda med hot, skam och skuld så har de blivit vägledda med kärlek och respekt.

Ansvarskulturen består givetvis även av de människor som genom hårt arbete med sig själva har mött och läkt sina trauman av att vara uppvuxna i Lydnadskulturen. Av människor som inte längre är styrda av rädsla, skam och skuld utan istället leds av sin självkärlek och självrespekt och därmed även av den självklara respekten för andra. 

Lydnadskulturen styrs kort och gott  av rädsla för bestraffning. Ansvarskulturen styrs av självrespekt och självkärlek.  

Längst ner i detta blogginlägg så hittar du min guidade meditation ”Hela Ditt Inre Barn” som är en hjälp på vägen för dig som önskar läka gamla barndomssår & trauman. 

Om Lydnadskulturen

Följande text är delar Ur boken Att lära med hjärtat – kapitlet Från Lydnadskultur till Ansvarskultur.

För att förtydliga begreppet Lydnadskultur skulle vi även kunna använda oss av benämningen Kontrollkultur. Lydnadskulturen går ut på att kontrollera befolkningen genom hot om straff eller med löften om belöning. Lydnadskulturen genomsyras av ett språk som använder ord som ”måste” eller ”borde”, och ett bedömande språk, ”rätt och fel”, ”bra och dåligt”, ”skyldigheter och rättigheter” osv.

I Lydnadskulturen styrs människor av rädslan att inte få tillhöra, av att inte duga eller vara accepterade. De drivs av skuld, skam och yttre motivation. Deras enda chans och öppning till en känsla av frihet är att bryta emot de regler som de förväntas följa med resultatet att reglerna stramas åt ännu mer och att hoten och straffen blir ännu hårdare.

I Lydnadskulturen har människan slutligen inget annat val än att överlämna hela ansvaret för sig själv, sin person och sitt liv i någon annans händer. Människan kapitulerar slutligen till följd av känslan att inte har någon rätt att själv få bestämma, påverka och vara delaktiga i skapandet av sitt liv, sitt växande, sin utveckling och av sina lärdomar.

I Lydnadskulturen är vi utifrånstyrda och drivs vi av en önskan att behaga andra för att behaga oss själva. Denna utifrånstyrda jakt för att tillgodose våra behov dränerar oss på kraft och motivation och medför att vi slutligen resignerar. Vi blir till levande robotar och om någonting händer så måste det ju vara någon annans fel eftersom det är någon annan som bestämmer och har ansvaret över oss. ”Om du bestämmer över mig så är också allt som sker och inte sker ditt ansvar.”

Detta är ett förhållningssätt som skapar oupphörlig kamp och dramer i våra liv. Vi frågar oss varför människor har så svårt att ta ansvar och de enkla svaret på frågan är: För att de blev fråntagna sitt eget ansvar för länge sedan.

Om Ansvarskulturen

För att förtydliga begreppet Ansvarskultur skulle vi kunna använda benämningen Samarbetskultur eller Empatikultur som innebär att vi i grunden förstår att vi alla bär samma önskan, behov och längtan efter att få vara dem vi är och bidra med oss själva till världen.

I Ansvarskulturen drivs vi av en önskan att behaga oss själva för att på så sätt även behaga vår omgivning. I Ansvarskulturen utgår vi ifrån ett språk som säger ”Jag vill” och ”Jag väljer”, ”Jag behöver detta, vad behöver du?”.  Ansvarskulturen är en kultur som genomsyras av ett ömsesidigt ansvar för såväl mitt eget som andras
välbefinnande.

I Ansvarskulturen beläggs inte våra misslyckanden med skuld, skam och bestraffningar utan med kärleksfull feedback på hur vi på bästa sätt kan agera för att skapa de resultat vi önskar för oss själva och våra liv. För att veta vad vi önskar behöver vi få kontakt med våra egna drömmar om vilka vi vill vara och vad vi vill skapa och bidra med; istället för att ledas av andras drömmar och förväntningar och allt som andra vill att vi ska skapa och bidra med.

I den rådande Lydnadskulturen vet de flesta människor exakt vad de inte vill ha men de vet inte vad de faktiskt vill ha. Och genom att lägga kraft och energi på sådant vi inte vill ha tar vi bort vårt fokus och alla våra möjligheter att skapa det vi vill ha.

I en inifrånstyrd ansvarskultur vet vi att allt vi skapar och inte skapar är helt och hållet vårt eget ansvar men för att veta detta och för att ta ansvar för vårt skapande behöver vi också stå i kontakt med vårt eget jag, våra känslor, önskemål och behov. ”Om jag bestämmer över mig, så är också allt som sker och inte sker mitt ansvar.”

Inifrånstyrt vs utifrånstyrt ansvar

Eftersom Lydnadskulturen använder sig av skam som maktmedel för att kontrollera människor så innebär detta att vi uppfostrar en befolkning med en närmast obefintlig jag-känsla. En person utan jag-känsla är inte förmögen att ta ansvar vare sig för sig själv, för sitt eget välbefinnande eller för någon annans. Hennes yttersta uppgift blir att undvika skammen och skydda det obefintliga egenvärdet. 

Detta resulterar i att hon lägger över ansvaret för sina egna känslor och upplevelser på andra människor och samtidigt tar över ansvaret för andras känslor och behov i en konstant växelverkan för att slippa kännas vid skammen. Lydnadskulturen bidrar på så sätt till att uppfostra en befolkning vars personliga egenskaper genomsyras av beroenden, medberoenden och osunt narcissistiska tendenser.

Ett inifrånstyrt ansvar grundar sig i medvetenheten om att allting – precis allting – varje känsla, ord, tanke, handling och varje behov som uppstår inom mig är mitt ansvar och endast mitt ansvar. Det handlar även om en förståelse för att allt jag skapar för mig själv och mitt liv ligger i mina händer – så även min uppfattning av omvärlden och hur jag tolkar den.  Jag förstår att jag genom att ta ansvar för mig själv, mitt eget välmående och mina egna behov även blir till en tillgång för mina medmänniskor. 

Hur skapar vi en inifrånstyrd Ansvarskultur?

Det mänskliga sinnet kommer förr eller senare alltid till frågan Hur?  Vi vet alla att en förändring behöver ske, men Hur?

Det kortaste svaret på den frågan är att: Allting börjar hos oss själva. Allting börjar hos dig och allting börjar hos mig. Allting börjar med att du och jag  tar ansvar för våra egna oläkta sår och synar våra egna programmeringar. Att du och jag läker våra egna trauman så att vi inte längre låter oss styras av våra egna eller andras rädslor. 

I boken Att Lära Med Hjärtat har jag gett en fördjupad förklaring till vad det har inneburit för oss – både som individer och samhälle – att ha vuxit upp i en Lydnadskultur. Jag visar även på en väg att som vuxen förstå, hela och läka sitt eget sårade barn – så att vi inte ska överföra våra sår på våra barn. 

Boken innehåller även en omfattande praktisk del om hur vi rent konkret (både som föräldrar, förskola och skola) kan vägleda den nya generationen till en inifrånstyrd generation som känner sitt sanna värde. Till en generation som har blivit sedd och respekterad och som därför ser och respekterar andra. Till en generation som leds av kärlek istället för av rädsla. 

Guidad meditation - Hela Ditt Inre Barn

I nedanstående YT-klipp så hittar du min guidade meditation ”Hela Ditt Inre Barn”. Du hittar den även här i min podd på Spotify: DITT INRE UNIVERSUM! 

Genom att läka ditt eget sårade barn så behöver du inte längre styras av det lilla barnets rädslor att inte vara älskad, att inte duga, att inte tillhöra eller rädslan att bli bestraffad. Förutom att själv få leva ett avsevärt friare  liv så bidrar du även till den nya Ansvarskulturen som är vår framtid.

Tack du vackra medmänniska, för ditt mod! För din kärlek, din godhet och ditt ljus! 

Bild av Sanna Nova Emilia
Sanna Nova Emilia
Allt jag förmedlar – i mina texter, böcker och scenframträdanden – är fött ur en längtan att få levandegöra människans inre, nå än djupare in i vår mänskliga existens och i upplevelsen av att vara människa. Efter att få öppna dörrar och bygga broar mot en plats där vi alla får möjlighet att leva lika fria som vi föddes. Som sanna skapare av vårt eget personliga universum... MER OM MIG
Dela artikeln
Facebook
Twitter
Epost