Min telepatiska son
När min son var 7 år ville han att jag skulle låta honom gå till lekparken för första gången helt själv. Han fick en klocka på armen som skulle ringa en timme senare när han skulle hem igen. När han försvann iväg så började katastroftankarna mala i mitt huvud. ”Tänk om han ramlar och slår sig… tänk om någon är elak emot honom… tänk om en meteor trillar ner i hans huvud.” Den där sista tanken om meteoren fick mig att börja skratta för att den var så bisarr. Men det är också ett ypperligt exempel på hur bisarra mina katastroftankar många gånger kunde te sig. Katastroftankar är väldigt sällan rationella.
Min son kom hem igen redan efter 20 minuter.
”Är du redan hemma?” undrade jag.
”Ja” svarade han. ”Jag blev så rädd.”
”Vad blev du rädd för?” undrade jag.
”Jag blev rädd att en meteor skulle trilla ner i mitt huvud” svarade han.
Behöver jag uttrycka hur chockad jag kände mig? Aldrig någonsin tidigare hade jag fått en så tydlig bekräftelse på hur mina rädslor är direkt smittsamma och hur mina tankar är skapande. Jag och min son hade aldrig pratat om meteorer. Han visste inte ens vad en meteor var men plötsligt så var han alltså rädd att en sådan skulle trilla ner i hans huvud. Det går inte att skylla på slumpen. Uppenbarligen så hade min rädsla nått honom på något märkligt sätt som jag inte kan förklara. HUR hade han kunnat plocka upp min tanke? Min så bisarra tanke? Jag vet inte. Men det är mycket vi inte vet. Att våra tankar är mer skapade än vi kan ana var dock något som blev ett tydligt faktum för mig där och då.
Katastroftankar
Jag har en historia av att gärna uppehålla mig vid katastroftankar. Vid tankar om allt som kan tänkas gå fel. Det började efter att min dotter dog 2005 och jag vet att vi är många som av olika anledningar och orsaker bär runt på oresonliga och stressande katastroftankar. Kanske är det inbyggt i vårt mänskliga system att vilja försöka förutse alla eventuella problem som kan uppstå så att vi kan förbereda oss och gardera oss inför en eventuell katastrof. Men vad är det vi egentligen skapar för oss själva genom att uppehålla oss vid tankar på allt som kan gå fel? Dels så skapar vi en mer eller mindre konstant känsla av oro och stress inom oss. Oro och stress som på olika sätt både påverkar vår mentala och fysiska hälsa. Oro och stress som bidrar till trötthet och utmattning och som till stor del faktiskt kan bidra till att vi har svårare att hantera problem när de väl dyker upp. Katastroftankarna är således inte enbart till största del irrationella utan även högst kontraproduktiva.
Katastroftankar skapar alltså stress men uppenbarligen så är våra tankar mer skapande än så. När vi förväntar oss katastrofer så är våra sinnen inriktade på katastrofer och vi vibrerar i en frekvens av rädsla. Rädsla har en alldeles egen energi. Det är denna energi som tex ett djur väldigt lätt kan läsa in och känna av. Vi människor har också den förmågan, även om många av oss inte är medvetna om den eller har lärt oss att förstå den.
Den som känner till energilagarna och attraktionslagen vet att vi attraherar det som vibrerar på samma frekvens som oss. Att lika dras till lika. Det betyder att vi drar till oss det vi är rädda för. När vi förväntar oss katastrofer och lever i katastrofberedskap så är det som om vi ber universum om problem. Och inte nog med det, vi hindrar oss själva ifrån att njuta av allt som faktiskt är bra när det är bra.
Du har ett ansvar
Det är inte konstigt alls att så många människor uppehåller sig vid katastroftankar. Detta är vad vi matas med hela tiden i media och i våra sociala nätverk. Så fort vi öppnar Facebook eller en tidning. Så fort vi slår på TVn eller radion, så väller katastroferna in. Det vi behöver vara medvetna om är att det påverkar vår energi och att vi alla är personligt ansvariga för de energier vi väljer att ta in och sända ut. Oavsett om du är en människa som är i kontakt med dina känslor eller inte så påverkar det dig. Oavsett om du är en människa med stor empati eller en människa som är mindre påverkbar av andra människors känslor så påverkar dessa katastrofrapporteringar oss alla. Det finns ingen som är helt skyddad men vi kan alla välja var vi vill lägga vårt fokus. Vi kan alla välja vilka energier vi vill bidra till att förstärka.
Att dagligen ta in rapporter om såväl mindre som större katastrofer i ditt energifält gör dig inte till en mer handlingskraftig människa, snarare tvärt om. Det sänker dina energier. Du blir till mindre än du egentligen är. Du blir tyngre, tröttare, sjukare, bittrare.
När vi uppehåller våra energier kring allt som är fel och allt som kan gå fel så skapar vi inte bara destruktiva tankemönster i oss själva och en nedbrytande energi i våra kroppar, utan vi bidrar även till att skapa det vi säger att vi inte vill ha. När vi sprider inlägg på Facebook om allt som är dåligt i vår värld så sprider vi nedbrytande och destruktiva energier som många gånger är långt mer skadliga än själva problemet i sig. Energier som håller människor kvar i känslor av maktlöshet, ilska, frustration, uppgivenhet, meningslöshet och depression.
Kanske vill vi gärna se oss själva som upplysningarnas mästare eller som samhällets självutvalda hjältar när vi uttrycker vår förfäran och förakt över Trumps eller andra politikers och makthavares hemskheter och misslyckanden. Men vi bidrar i själva verket enbart till spridning av negativ energi. Genom att enbart presentera problem utan att presentera lösningar så bidrar vi till problemen. Jag har gjort det själv! Förlåt!
Förvänta dig mirakel!
För en tid sedan slog det mig att jag likväl som att förvänta mig katastrofer kan börja förvänta mig mirakel istället. Varför ska jag uppehålla mig vid den destruktiva känslan av att en katastrof kan inträffa? Jag vet alltför väl att livet är skört och att saker inte alltid blir som man önskat eller tänkt sig. Jag vet att livet inte bara innehåller ljus och glädje utan även bjuder oss människor på sin beskärda del av sorger och umbäranden. Men katastroftankarna skyddar oss inte emot livets sårbarhet, sorg, lidande, sjukdom och död. De gör oss enbart till mindre levande människor medan vi lever. De håller oss fångna i känslor av maktlöshet och offermentalitet. De får oss att vilja skydda oss själva ifrån livet istället för att leva det.
Så, likväl som att förvänta dig katastrofer kan du börja förvänta dig mirakel. Du har absolut ingenting att förlora! Att förvänta dig mirakel innebär inte att du aldrig mer kommer att uppleva sorger, men det innebär att du inte tar ut sorgen eller rädslan i förskott eller kanske till och med helt i onödan. När du förväntar dig mirakel så blir du fylld av en positiv och härlig energi som ger kraft och näring till ditt liv. Som ger dig kraften att skapa positiva saker för dig själv och andra. Genom att förvänta dig mirakel så förväntar du dig att livet är till för dig och att livet vill dig väl, vilket då också blir till din yttersta verklighet. När du förväntar dig mirakel så öppnar du ditt hjärta och dina ögon för att se nya möjligheter. När du förväntar dig mirakel så välkomnar du mirakel i ditt liv!
