Det femininas förlåt till det maskulina

Jag känner barnets rörelser inom mig
precis under huden
Jag känner livet i mig
som växer, som blir till
Jag känner livets innersta väsen
Känner mitt barns andetag
Innan hon ens börjat andas
Jag känner pulsen
Hennes hjärta som slår
Förankrad i mig
Livnärd av mitt blod
Av mina andetag
Av min kärlek
Av mitt allt
Hon finns till
för att jag finns till
För att just jag finns till

Jag känner dina känslor
som om de vore mina egna
precis under huden
Jag känner dina andetag inom mig
Jag hör dina tankar innan du ens har tänkt dem
Jag ser i dina rörelser
vad du vill säga mig
Jag hör i din tystnad
vad du vill förmedla
vem du vill vara
vem du är
Du finns till
för att jag finns till
för att just jag finns till

Jag känner din smärta
Jag bär den som ett växande barn inom mig
jag förlöser den åt dig
Din ventil
Jag är din ventil
Din förlöserska
Din kvinna…

Jag förlöser dina känslor åt dig
för att du inte vet hur du ska bära dem själv
för att du inte vet hur du ska växa och nära dig själv
jag är din navelsträng till universums källa
Jag är livet
Men du vet inte om det

Du vet inte hur jag i tusen och åter tusen år
har förlöst dina känslor
hur jag har burit den börda som var din…
Du vet inte hur jag i tusen och åter tusen år
har känt allt det du känner
som om det vore mitt…

Nu är det min skyldighet
min absoluta skyldighet gentemot dig
att klippa min navelsträng och låta dig livnära dig av egen kraft
förlösa dina egna känslor
känna din egen smärta
fyllas av din egen kärlek
växa i din egen styrka

Förlåt mig älskade man
För att jag tog din kraft ifrån dig
genom att vara den starka,
trots att du kallade mig den svaga
Förlåt att jag tog din kärlek ifrån dig
genom att älska för både dig och mig

Förlåt mig älskade man

för att jag fångade dig och aldrig lät dig falla
så att du aldrig fick möjlighet att resa dig
i den vackra skapelse du kom för att vara
Förlåt mig älskade man
för att jag tog din sårbarhet ifrån dig
genom att gråta dina tårar
För att jag bestal dig på din ömhet
genom att bädda in dig i bomull
Förlåt mig älskade man
för att jag hindrade dig ifrån att se
allt som fanns att se
genom att alltid se dig
innan du såg dig själv…

Sanna Nova Emilia  ©  Oktober 2010

Innehållsförteckning
Sanna Nova Emilia

Sanna Nova Emilia

Allt jag förmedlar – i mina texter, böcker och scenframträdanden – är fött ur en längtan att få levandegöra människans inre, nå än djupare in i vår mänskliga existens och i upplevelsen av att vara människa. Efter att få öppna dörrar och bygga broar mot en plats där vi alla får möjlighet att leva lika fria som vi föddes. Som sanna skapare av vårt eget personliga universum... MER OM MIG
Dela artikeln
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på email
Epost