Barnens vädjan…

Denna dikt bara flödade ur mig ifrån en källa där djupt inom. Det är en vädjan ifrån barnen runt omkring oss och ifrån de små barnen som finns där inuti oss alla.

Lyssna...

Kan du höra dem?
Kan du höra barnen?
Kan du höra hur de viskande skriker igenom rymden?
Kan du höra deras inre rop på hjälp?
Hur de ljudlöst sväljer sin förtvivlan?
Kan du höra dem?
Kan du höra vad deras tysta munnar vill säga dig?
”Snälla förstör mig inte,
jag är så fullständig och så vacker som jag är.
Snälla, gör inte om mig, klipp inte mina vingar
innan jag ens fått pröva dem.
Snälla, trasa inte sönder mig, för att sedan förbanna mig
för att jag är trasig.”

Öppna dina ögon...

Kan du se dem?
Kan du se barnen?
Kan du se den desperation som stormar igenom deras inre?
Kan du se deras lidande?
Kan du se alla de tårar som de inte längre orkar gråta?
Kan du se barnen?
Kan du se vad deras tomma blickar vill säga dig?
”Snälla låt mig inte gå förlorad.
Låt mig inte gå förlorad in i den förvridna vuxenvärlden.
Låt mig inte glömma allt som är mitt.
Låt mig inte försaka allt som är jag.
Låt mig inte förneka allt som jag kom hit för att vara.”

Öppna ditt hjärta...

Kan du känna dem?
Kan du känna barnen?
Kan du känna deras längtan igenom dina egna förlorade drömmar?
Kan du känna deras sorger i allt som du själv en gång försakade?
Kan du känna barnen?
Kan du känna vad deras bedövade hjärtan önskar säga dig?
”Snälla, respektera mig, kränk mig inte,
Jag är också en människa.
Snälla, älska mig och låt mig få älska,
utan villkor och förbud.
Snälla släpp mig fri och låt mig få flyga,
utan skam och skuld.
Snälla, ha tillit till mig…”

Ja, när vi lyssnar...

När vi öppnar våra ögon
och när vi öppnar våra hjärtan

Då kan vi höra dem
då kan vi se dem
då kan vi känna dem

Och varje gång som jag förlorar hoppet
om en mer kärleksfull värld
då kan jag höra barnens viskningar i etern
Då kan jag möta deras hjälplösa blickar
bakom mina egna slutna ögonlock

Varje gång som jag förlorar hoppet
om en mer medmänsklig värld
Då kan jag känna deras tårar längs mina kinder
Då kan jag känna deras bultande hjärtan slå i mitt
”Ge inte upp på mig,
snälla ge inte upp!
Vad du än gör,
så låt mig inte gå förlorad…”

2011 © Sanna Nova Emilia

Innehållsförteckning
Sanna Nova Emilia

Sanna Nova Emilia

Allt jag förmedlar – i mina texter, böcker och scenframträdanden – är fött ur en längtan att få levandegöra människans inre, nå än djupare in i vår mänskliga existens och i upplevelsen av att vara människa. Efter att få öppna dörrar och bygga broar mot en plats där vi alla får möjlighet att leva lika fria som vi föddes. Som sanna skapare av vårt eget personliga universum... MER OM MIG
Dela artikeln
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på email
Epost