Min tidigare post Dags att sluta leka Offer, Förövare, Domare och Räddare gav upphov till många fina och givande samtal. Många förstod vad jag menade med min text men vissa har önskat en fördjupad förklaring, så jag bestämde mig för att med tillåtelse dela några av de fina dialoger som uppstod i gårdagens tråd.
Kenneth Johansson:
– Att vi kan bli och vara offer för omständigheter är ett faktum. Men att bygga sin identitet kring det är att förlama sig själv.
Sanna Nova Emilia:
– Kenneth Johansson exakt så! Och jag vill påstå att de flesta av oss i någon mån har byggt vår identitet kring det under någon period i våra liv. Det är närmast oundvikligt i och med att vi är fostrade till det. Men inte omöjligt att ta sig ur.
Kenneth Johansson:
– Jag har varit en av dem!
Sanna Nova Emilia:
– Jag också!
Magdalena Vidal:
– Ja vi har alla rollerna i våra olika liv, och själv har jag prövat alla fyra även i detta och det tror jag många med mig gjort. Men det är inte förrän vi höjer vårt medvetande och ser på oss själva som vi upptäcker våra olika roller. När vi haft dem alla ett flertal gånger blir de lättare och lättare att känna igen och till slut är vi färdiga och behöver dem inte mer. Då först slutar vi även döma andra som inte har kommit till insikt än. Men alla behöver gå sin väg och göra sina erfarenheter på vägen mot medvetenhet.
Sanna Nova Emilia:
– Magdalena Vidal ja precis så är min upplevelse också! Tack att du delar! Vi alternerar mellan rollerna och blir till offer för våra egna förövare som vi dömer och försöker rädda oss själva ifrån. Det blir en ganska trist lek tillslut när vi tröttnat på alla draman och allt lidande som dessa roller skapar i våra liv.
När vi väl är beredda att ta fullt ut ansvar för oss själva istället för att fly (offer) och istället för att jaga oss själva (förövare), så kan vi istället stanna upp och fundera på hur vi vill skapa våra liv istället för att leva dem programmerade på autopilot.
Astrid Rubenowitz:
– Tack. De som ‘skriker högst’ numera på sociala medier är de som upplever sig som offer, som ska skapa ‘motståndsrörelser’ som ska kämpa för frihet etc. Det känns fint att läsa din text som sätter ord på det jag känner och att läsa alla kommentarer som bekräftar att det är fler som känner så. För vi som inte känner oss som offer behöver inte basonera ut de på sociala medier. Faktum är att om man tittar på statistiken på Gapminder har vi aldrig haft det så bra i världen som nu. Fast media ger en annan bild. Tacksam för allt jag har och den tid jag lever i.
Sanna Nova Emilia:
– Ja tack att du delar! Vi ser samma sak. Jag har också varit en “frihetskämpe” och betraktat mig som ett offer för ett förtryckande system en gång i tiden. Jag hade ingen aning om hur mycket jag förtryckte mig själv med det perspektivet. Hur mycket offer jag gjorde mig själv till. Hur mycket kamp, stress och oro jag skapade i mitt “krig för det goda”.
Jag var arg, rädd och upprorisk och brände ut mig själv totalt. Sen insåg jag att jag bara kan vara det jag vill ha. Att jag inte behöver befria världen för att bli fri, utan att allting handlar om att befria mig själv från mig själv och mina egna begränsande tankar.
Det var bekvämt att leka offer. För jag kunde skylla min ofrihet etc på någon annan. På etablissemanget. Jag behövde inte ta ansvar för mig själv och mitt liv. Jag var ju ett stackars offer. Född till en kapitalistisk värld som inte såg till människovärden utan bara pengavärden. Buhuu… buhuu.
Så länge jag krigade för frihet så var jag fången. Så länge jag slogs för mitt värde så bekräftade jag bara min upplevelse av att inte ha något. Det finns en paradox här som vi människor behöver genomskåda. För vår egen skull.
Helena Norén:
– Jag slutade vara offer för länge sedan och inte förrän då har jag kunnat börja växa, som individ, ta ansvar för mitt liv.
Sanna Nova Emilia:
– Underbart! Visst är det en fantastisk och befriande känsla! Jag upplever att det var först när jag insåg vilket offer jag hade gjort mig till som jag också förstod hur fruktansvärt ansvarslös jag hade varit. Hur respektlös jag hade varit mot mig själv.
Det är inte bara kul att ta ansvar för sig själv. Det kan stundtals vara ett ganska utmanande jobb att tex sätta gränser om man aldrig har gjort det tidigare i sitt liv. Men wow vad det är värt det! Att få leva sitt EGET liv fullt ut!
Så vad innebär det att ta ansvar för sin egen energi?
Att leva som Offer-Domare-Räddare-Förövare är något vi alla gör i större eller mindre grad. Det är en djupt inpräntad grundinställning till livet som vi människor implementerats till. Men för att kunna leva så fria som de flesta av oss längtar efter att få göra så behöver vi bli medvetna om dessa roller som vi spelar och befria oss själva ifrån dem.
Jag har lidit svårt av PTSD och definitivt sett mig själv som ett offer och betraktat andra som offer. Men jag har då levt kvar i en tid som egentligen inte finns (i dåtiden) och skapat rädslor i min kropp för eventuella händelser i en framtid som heller inte finns. Så även om jag var offer för själva händelsen så fortsatte jag sen att göra mig själv till offer för mina plågade tankar. Jag blev till min egen förövare.
Det intressanta med alla dessa fyra roller som vi psykologiskt växlar emellan är att alla har exakt samma energi. Exakt samma frekvens. Precis som att glädje har sin egen vibration och kärlek har sin, så har “Offer-Domare-Räddare-Förövare” exakt samma vibration och den är riktigt trög, seg och tung.
När vi ser och förstår detta så kan vi också förstå hur mycket onödigt lidande vi skapar för oss själva genom att hålla oss själva kvar i denna trögflytande och destruktiva energi.
När jag skriver att det nu är hög tid att fullt ut välja den energi vi vill leva i och fullt ut välja att själva vibrera i den frekvensen och flytta vårt fokus mot det vi vill ha istället för mot det vi är rädda för, då menar jag verkligen det.
Fokusera på det som ger dig frid ihjärtat.
Fokusera på det som fyller dig med glädje.
Fokusera på det som fyller dig med kärlek.
Den energi som DU väljer att vara förändrar hela världen.
Vi har enligt mig redan nått tippingpoint, men ju fler som förstår vikten av att ta ansvar för sin egen energi desto snabbare går förändringen mot den kärleksfulla och fria värld vi önskar leva i.
Vissa människor betraktar mitt sätt att tänka som naivt. För 10 år sedan hade jag högst troligt gjort detsamma. Idag vet jag att det är naivt att tro att vi ska förändra en energi genom att ge de den mer fokus och kraft. Idag vet jag att det är naivt att tro att vi kan släcka bränder genom att hälla bensin på elden.
Världen är DU, så du kan bara förändra världen genom att vara det du vill ha. Om du vill leva i en fridfull värld så är den enda möjliga vägen dit att vara i din egen frid.
