När tårarna föll på plats
När mina tårar föll på plats igen
och min gråt hade ebbat ut
Då hörde jag evighetens ord till mig
om att vår kärlek är utan slut
Om att alla de strider jag har utkämpat
var strider som fanns i mig
Om att mitt liv är min egen resa
och att jag bara kan tacka dig
För att du är min hängivna spegel
För alla skuggor vi belyst hos varann
För allt i vår helvilda djävulsdans
som tillslut fick mig att bli sann
Och att se att den jag dansade med
var mig själv och allt jag bär
Min egen himmel och mitt helvete
Mina demoner och begär
Att alla gånger då du övergav mig
var de gånger jag lärde mig bäst
Att alla gånger som jag svek mig själv
var de gånger jag svek dig mest
Men jag väljer att släppa oss fria
ifrån den skuld som aldrig var vår
Befria oss ifrån den ofrivilliga skam
som satte så djupa spår
Jag släpper alla förväntningar
på att du ska vara någon annan än du
Säg mig min älskling kan du andas?
Kan du andas lite lättare nu?
Jag släpper oss båda fria
Att vara allt vi bär
Allt det trasiga och storslagna
Att bara vara allt vi är
Jag släpper muren i mitt hjärta
som jag byggde mellan oss
av rädsla att inte få älska fritt
och av rädsla att behöva slåss
För att skydda den lilla flickan
som jag håller i famnen nu
Den rädda och panikslagna
Hon som är lika rädd som du
Den lilla flickan som är min uppgift
att älska och ge ro
Hon som ville bli accepterad och sedd
men som aldrig vågade tro
Jag sjunger för min flicka nu
Jag håller henne nära intill
Och du gör samma sak för din grabb
Han som alltid sa nej fast han vill
Vi släpper det förflutna nu
och växer ur vår mull
så att vi kan älska varandra igen
bara för älskandets skull
Vi tar hand om de små liven nu
för att älska så fritt som vi vill
utan krav och garantier
och ändå veta att vi räcker till
Vi släpper så att både du och jag
kan leva hel och full
Så att vi kan ta emot varandras kärlek igen
bara för kärlekens skull…
©Sanna Nova Emilia, 3 januari – 2020
