Illusionen om egot

Till följd av många intressanta diskussioner på Facebook så har jag valt att förtydliga mitt förra inlägg om Egot med ytterligare en text. Tidigare blogginlägg kan du läsa här: “Jag älskar mitt Ego och mitt Ego älskar mig!”

Egot i sin renaste form är kärlek. Egot är livets längtan efter att få uppleva sig själv och alla aspekter av sig själv. Egot är det som gör det möjligt för oss att uppleva oss själva som delar av en helhet. D vs det som gör det möjligt för oss att uppleva oss som individer. Om dropparna i havet skulle vara utrustade med ett ego (vilket de kanske är) så skulle de förmå uppleva sig själva som just droppar och deras väg mot medvetenhet skulle vara att inse att de även är delar av ett hav. Att de inte är frånskilda de övriga dropparna, men ändå har sin egen unika upplevelse av livet – av att ingå i havet. Utan ett jag finns inget vi. Utan att uppleva sig själv som separerad så kan vi inte se och förstå den enhet som vi alla är en del utav. Egot är därför ren kärlek – för utan egot skulle vi varken förmå uppleva oss själva eller varandra. Vi skulle inte förmå uppleva livet.

Egot har dryftats och dväljts och likställs ofta med en negativ självbild, med våra rädslor, våra ha-begär och våra mörkaste sidor, med vårt hat, vår oro, våra fördömanden och våra försvarsmekanismer. Det är en oerhört missvisande och orättvis bild som vi gett egot. Egot vars ursprungsfunktion är att göra det möjligt för oss att uppleva oss själva, att njuta, att glädjas och insupa livets alla delar. För även om egot i sig är en illusion av den enda sanna verkligheten – dvs att vi alla är ETT, och att vi alla är delar av samma medvetande manifesterat i en fysisk form och upplevelse – så har vi även skapat en illusion av den illusion som egot är och den funktion som egot har. Vi har skapat en illusion om att egot är mörkt och dåligt och att en människa kan blir fri och hel först då hon befriat sig ifrån sitt ego. Den dagen vi befriar oss ifrån vårt ego så befriar vi oss ifrån vår möjlighet att uppleva livet, att uppleva den skapelse som vi är. Vilket också sker när våra fysiska kroppar dör.

Den här djupare förståelsen av egots betydelse och egots vackra önskan gör det möjligt för oss att både betrakta illusionen utifrån men samtidigt njuta av de möjligheter som den skapar för oss. Vi kan njuta av illusionen inifrån, samtidigt som vi har ett helhetsperspektiv och förmår betraktar illusionen utifrån.
De flesta religioner har på olika sätt förkastat egots begär och längtan. Även inom Buddhismen och inom andra mindre dogmatiska religiösa strömningar så förekommer tankar om att vår uppgift skulle vara att befria oss ifrån egot – med den innebörden att vår uppgift är att befria oss ifrån våra begär, att befria oss ifrån våra mänskliga behov. Våra begär och våra behov har skuld- och skambelagts igenom eoner av historien. Vår längtan har blivit likställd med girighet, trots att girighet endast är ett resultat av en skuld- och skambelagd längtan. När vår längtan, våra behov, våra drömmar och förhoppningar skuld- och skambeläggs så blir vår längtan och våra behov till girighet, frustration, hat och både till inre och yttre våld. Vi begår våld på vår egen livsupplevelse när vi förnekar och stänger in våra begär.

Det finns så mycket livskraft, lycka, glädje och njutning som hålls tillbaka i föreställningen att våra begär är fula och skamfyllda. När vi lever med föreställningen att det är fel av oss att ha begär så skapar vi motstånd i hela livspulsen. En blomma har begär efter vatten, efter solsken, efter näring. Är det fel på blomman då? Är hon dålig och oupplyst? Skulle inte blomman dö själv om hon dödade sitt begär? Samma sak gäller människan. Vi är inte frånkopplade naturen. När vi förnekar oss själva vårt ego, så förnekar vi oss själva livet.

Rädslan för våra behov och oförmågan att ta ansvar för dem, vår upprepade tendens att förtränga dem, förtrycka dem och ignorera dem stoppar hela livsflödet och skapar krig, motsättningar och våld. Egots längtan är att låta oss uppleva livets alla frukter, smaker, färger, dofter, musik och beröring. Varför fick vi dessa sinnen? Varför fick vi möjligheten att längta? Om inte för att använda dem?

Inom många religiösa och andliga inriktningar så förekommer en illusion om att vi skulle vara mer upplysta, mer heliga, andliga och upphöjda om vi frigjorde oss ifrån våra egon, d vs ifrån våra begär och vår längtan. Vi har på så sätt skapat krig inom oss av ständiga fördömanden. Denna begränsande föreställning om att våra begär är felaktiga, dåliga, smutsiga, oönskade, oupplysta och oheliga stoppar vår naturliga och självklara livspuls. Vi har fått en kropp för att njuta av den. Vi har fått hunger och vi har fått törst, vi har fått vår sexuella drivkraft och livsenergi, vi har fått en förmåga att längta. Så vårt ego förtjänar lika mycket kärlek, respekt och vördnad som alla våra känslor, vårt hjärta, våra lungor, våra armar och ben. Vi har skapat en illusion av illusionen när vi lever med föreställningen att målet med vår jordiska upplevelse skulle vara att frigöra oss ifrån våra fysiska behov. Det är likvärdigt med att säga nej till livet själv. Att leva frikopplade ifrån vår fysiska existens, frigjorda ifrån våra fysiska behov kommer vi ha tillräckligt med tid och utrymme att göra efter det fysiska livet. Egot är ett verktyg som vi har fått att använda oss av – precis som vi har fått våra känslor för att använda oss av dem. Vi har fått egot som en möjlighet för att kunna uppleva oss själva som individer och som en del av en helhet. Egot är ett verktyg som vi har tilldelats – livets kärlek till livet själv – för att göra det möjligt för oss att uppleva oss själva och det eviga liv som vi är en del av. Om vi upplöstes och var ett med alltet (vilket är betydelsen av egots död) så skulle vi inte kunna uppleva alltet.

Det är inte behov som skapar lidande, krig och smärta. Hatet, våldet, kriget, förtvivlan i världen är inte resultatet av våra egon – utan resultatet av våra förtryckta egon – resultatet av den skuld- skam- och rädsla som hindrat oss ifrån att ta emot livet. Egot kan inte dö förrän vi dör i vår fysiska form. Egot kan bara ignoreras, förträngas och förtryckas. Och allt vi förtrycker i oss själva skapar stagnation av vårt eget livsflöde, av vår egen livskraft och av vår egen livsupplevelse. Detta inre och yttre förtryck skapar både sjukdomar, våld och trauman. Tron på brist och tron på att vi inte förtjänar att få våra behov tillgodosedda.  Tron att vi måste konkurrera med varandra och att mina behov endast kan tillgodoses på bekostnad av dina. Detta är illusionen som vi lever i inuti illusionen.

Vägen till yttre fred går genom inre frid. Genom att försonas med och älska vårt ego. När vi låter oss älskas av vårt ego och ta emot alla de vackra upplevelser som egot önskar ge oss så kan vi även bidra till att uppleva och skapa yttre fred.

Med oändlig kärlek till ditt ego, som gör det möjligt för dig att ens läsa och uppleva denna text…

Sanna Nova Emilia


Innehållsförteckning
Robert Jarnroth

Robert Jarnroth

Dela artikeln
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på email
Epost