Omedveten skam
Känslan av skam (vilket är självkänslans totala motsats) bygger på en upplevelse av ovärdighet, ofta en djup förankrad känsla belägen bortanför vårt medvetna medvetande. De flesta av oss är inte medvetna om att vi går omkring med en kronisk känsla av skam. En känsla som lagrats inom oss som en omedveten programmering innan vi hade ord eller tankar med vilka vi kunde formulera eller definiera vår upplevelse.
Ett barn som utsätts för aggressioner, avvisanden, ogillanden, kränkningar, kärlekslösa handlingar, ignorans och projektioner (till följd av en vuxenvärlds övergrepp och oförmåga att själv ansvara för sina känslor och upplevelser av otillräcklighet, maktlöshet och stress) hamnar i upprepad stress och chock.
Samma sak gäller för ett barn som ständigt måste bevisa sin värdighet – i form av tester, prov, betyg, prestationer, jämförelser etc. där det ständigt finns en yttre måttstock för om barnet duger och är godkänt eller inte.
Barnet har inte förmågan att resonera kring upplevelsen och vet inget annat än att göra sig själv skyldig till vuxenvärldens utageranden och övergrepp. När den skulden blir för stor att hantera och inte heller medvetet kan analyseras så tränger den direkt ner i vår undermedvetna uppfattning om oss själva. Och vi har alla i större eller mindre utsträckning varit dessa barn.
Kamp och flykt
Skammen säger till oss att vi behöver vara någonting annat än vi är – någonting mer, någonting bättre, någonting större, smalare, finare och snyggare – för att förtjäna livets goda, som t ex. andra människors omsorger och kärlek och vår egen lycka och glädje.
Vi lever i en ständig stress i vår uppgift att bli ”denna någon”, i en ständig stress över att uppfylla dessa omvärldens krav och förväntningar som vi gjort till våra egna, för att få ynnesten att ta emot livets rikedomar. Vi lever i ständig kamp och i ständig jakt med den ständigt grundläggande känslan av oberättigande (som vi oftast är helt omedvetna om att vi bär).
Vi blir krävande, kontrollerande och skuldbeläggande. Vi försöker ständigt bevisa för omvärlden att vi förtjänar kärlek, respekt och uppmärksamhet – för att vi lever i tron att vi behöver omvärldens godkännande innan vi har rätt att ta emot det goda.
Men så länge vi drivs av en känsla av ovärdighet – dvs skam – så kan det vi får aldrig fylla våra tomrum eftersom känslan av ovärdighet finns inom oss. Vi förmår inte vara närvarande i det vi tar emot, för redan när vi befinner oss i upplevelsen att få ta emot någonting gott så har processen startat på nytt. ”Hur ska vi bli ännu bättre, ännu mer, ännu större, ännu vackrare, ännu rikare, ännu häftigare, ännu godare? För att få rätten att ta emot ännu mer?”
En värld av panikslagna barn
Som försvarslösa barn är vi till en början helt och hållet utlämnade åt omvärldens förmåga att tolka och tillgodose våra behov. Vi har till en början själva ingen förmåga att bemöta våra egna behov än mindre förstå dem eller resonera kring dem.
Om våra grundläggande behov (fysiska men likväl känslomässiga) till största del blir tillgodosedda så växer vi upp med en grundtrygghet och en känsla av att världen är en god plats. I de fall våra våra behov inte blir tillgodosedda växer vi upp med en grundläggande misstro och en grundläggande känsla av brist, saknad och tomhet, vilken många av oss kan ägna större delen av våra liv åt att försöka fylla. Det som skapar problem för många är att vi fortsätter att leva i tron att det är någonting i det yttre som ansvarar för vår behovstillfredsställelse.
Med föreställningen att världen är en ond plats och att det är någonting i det yttre som är ansvarigt för vår behovstillfredsställelse blir behovsuttrycken lätt krävande, manipulativa och självdestruktiva. Vi blir till det jag kallar för utifrånstyrda. En utifrånstyrd människa är en människa som söker sitt värde som individ i sin omgivning och låter andras behov, krav, åsikter och förväntningar avgöra vem hon ska vara, vad hon ska säga och göra. Hur hon ska leva.
Om våra behovsyttryck under uppväxten har belagts med skuld och skam kan denna upplevelse ha blivit så smärtsam att vi istället valt att ignorera och till slut känna våra egna behov, men det betyder inte att de har upphört att existera. Förträngda och förnekade behov, oförmågan att känna dem och/eller kommunicera dem, kan komma till uttryck på många olika sätt. Vi lever kvar i den maktlöshet och panik som vårt lilla barn en gång kände och upplevde.
Exempel på känslor/beteenden som har sitt upphov ur skam
– Stress (och alla dess fysiska följdsjukdomar).
– Frustration
– Irritation
– Krav/ultimatum
– Rättfärdiganden/Försvar
– Otillräcklighet
– Perfektionism
– Depression, apati, olycka, ångest
– Prestationsångest
– Ilska, hat, vrede, våld, fientlighet
– Självskadebeteenden
– Anklagelser/Självanklagelser
– Oförmåga att njuta och ta emot livets goda
– Oförmåga att vara närvarande
– Oförmåga att möta blickar
– Oförmåga att älska och ta emot kärlek
– Oförmåga att visa sin sårbarhet och möta andras sårbarhet
– Oförmåga att släppa någon inpå livet
– Manipulation, projektioner
– Maktmissbruk/känsla av maktlöshet
– Missbruk
– Kontrollbehov
– Bitterhet, självömkan
– Fördömanden
– En önskan att ständigt vilja rädda och hjälpa andra
– mm.
Utan skam ingen stress
Känslan av skam fyller en viss funktion hos människan. Det är den känsla som hjälper oss att även ta hänsyn till, känna och respektera andras gränser. Men när skammen är omedveten och styr oss på ett undermedvetet plan så kan den få konsekvenser som vi inte alls önskar, vare sig för oss själva eller andra. Vi glömmer vad det innebär att även respektera och ta hänsyn till oss själva.
När känslan av att inte duga är närvarande lever vi i stress och för många är denna känsla ständigt närvarande. När känslan av ovärdighet släpper sitt grepp om oss, så släpper även stressen och behovet att kontrollera vår omgivning. Vi behöver inte längre jaga det vackra, det kärleksfulla, underbara, ljuvliga, njutningsfulla, glädjerika, lyckliga i det yttre. Vi behöver heller inte fördöma andra för att de inte ger oss det vi vill ha eller önskar oss.
Den eviga jakten och den eviga stressen upplöses i intet när vi i den djupaste roten av oss själva inser att vi har ett genuint värde av den enkla anledningen att vi finns till. Och att vi har rätt att njuta av livet och ta emot livets rikedomar i varje ögonblick, utan motprestation. I den stunden som vi med vårt fulla väsen – inifrån och ut – förstår detta, så är befrielsen total och lugnet och harmonin ett oundvikligt faktum. När vi ger upp jakten och kampen för ett värde vi redan har.
Och allt detta kan jag givetvis skriva, för att jag själv varit styrd av skam under stor del av mitt liv.