Dokumentärserien Undergångssektens barn är ur ett samhällsfilosofiskt nutidsperspektiv oerhört intressant. Jag ska nedan förklara varför.
Om dokumentären
Dokumentären utspelar sig i ett samhälle i Nederländerna. Nio barn växer upp isolerade från omvärlden. Endast de två första barnen blir folkbokförda och behöver därför gå i skola, men de får ljuga om att de inte har några fler syskon.
De växer upp indoktrinerade i en helt verklighetsfrånvänd världsbild och kontrolleras och styrs av ständiga rädslor för bestraffning. Misshandel, utfrysning, förnedring etc. Syskonen spelas ut emot varandra. Genom att ständigt ha en syndabock och några som bestraffas hårdare så kontrolleras de övriga syskonen till att inte sätta sig upp emot pappan.
De fyra äldsta syskonen tar sig en efter en därifrån (i åldern 18-27 år). Men det är inte förrän den fjärde brodern tar sig därifrån (11 år efter den första broden) som allt uppdagas eftersom den fjärde brodern väljer att gå till polisen för att rädda de fem yngre syskonen.
De fem yngre syskonen omhändertas, men i och med att barnen inte känner till någon annan verklighet än den de vuxit upp i så kan de inte ens förstå att det som de har utsatts för är helt fel. De förstår inte att de har blivit utsatta för övergrepp eftersom de inte har någon annan verklighet att jämföra med.
De förstår inte att de varit utsatta för hjärntvätt och indoktrinerats i en mycket sjuk människas påhittade idé om världen. I en annan människas psykos. De förstår inte att de har levt som fångar, för de har ingen annan värld att jämföra med. De vet inte ens vad frihet är.
De fyra äldre syskonen förstår mer och mer om hur fruktansvärt fel de har blivit behandlade och vilken sinnessjuk uppväxt de har haft. Men de fem yngre syskonen kan inte se det…. ännu. Denna film spelas in endast 2 månader efter att de blivit fritagna.
Paralleller & Speglingar
Det är omöjligt att inte dra paralleller till vårt eget samhälle och till hur vi som mänsklighet har fostras in i att tro, tycka och tänka att övergrepp är något helt naturligt och normalt. Att någon annan har rätt att begränsa din frihet. Att vi har olika värde. Att vissa har rätt att bestämma över andra.
Det är omöjligt att inte dra parallellen till hur vi alla har programmerats in i den här snedvridna och sinnessjuka världsbilden, där vi helt frivilligt har gett bort vår makt och frihet till någon annan. Där vi helt omedvetet spelar i någon annans teater. Där vi har köpt någon annans spelregler och där vi spelas ut mot varandra. Där vi styrs av rädsla utan att ens veta om att vi lever i ett trauma.
När en vanligt sund människa tittar på den här dokumentärserien så tänker den personen: ”Men herregud, stackars barn! Så fruktansvärt! Vilka övergrepp! Vilka sinnessjuka föräldrar!”
Men kanske så är detta en alldeles perfekt spegling av hur verklighetsfrånvänt vi själva lever i vårt samhälle just nu? Kanske är detta en alldeles perfekt spegling av hur vi har accepterat att delta i andras psykos och i samhällets systematiska övergrepp på individen. Hur vi har enats om att betrakta övergreppssamhället och narcissistiska ledare som något normalt, för att vi inte har något annat att jämföra med.
Kanske är detta en perfekt spegling av hur vissa av oss (de äldre syskonen) nu bryter sig loss, frigör sig och börjar förstå att det finns en annan värld att leva i och skapa. Medan några av oss (de yngre syskonen) fortfarande inte riktigt har förstått vilka övergrepp de har blivit utsatta för.
Tankar från mig en helt vanlig onsdagskväll, i min lilla del av kosmos.
Den 18 maj 2022
Sanna Nova Emilia
– För en fredlig, frisk, kärleksfull och hel värld!
