Artikel i Metro – 8 maj 2012

Jag är så tacksam över att jag och min älskade lilla dotter Anima fick möjlighet att bidra till en artikel i Metro nyligen och lyfta vikten av att vi som vuxna återknyter till våra så kallade “Barnegenskaper”. Det lyfter inte enbart karriären, det lyfter alla områden av våra liv, i synnerhet livsglädjen och samspelet i våra relationer. Men just i den här artikeln så är inriktningen jobb och karriär. Jag delar först min egen text, och sedan artikeln av Kristian Borglund. Publicerad i Metro den 8 maj 2012. Jag tycker att han gjort en enormt fin artikel av det begränsade utrymme han hade till sitt förfogande. Tack Kristian!

[fusion_builder_container hundred_percent=”yes” overflow=”visible”][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”no” center_content=”no” min_height=”none”][hr_shadow]

[h3]Vad kan Anima 5 år lära dig i karriären? [/h3]

”Mamma, när jag blir vuxen, då kommer jag fortfarande att vara ett barn. Får jag bestämma över mig själv då, när jag är ett vuxet litet barn?”

Egentligen handlar det i grunden om rädslor. Barnen saknar dem till en början. Barnen föds med egenskaper som många av oss vuxna gör allt för att hitta tillbaka till. Kreativiteten – den äkta flödande utan egentlig mål eller riktning. Skapandet för skapandets skull. Spontaniteten  – den tveklösa utan förmaningar. Frågvisheten – den nödvändiga för att fortsätta utvecklas. Och så självkänslan naturligtvis. Barn föds med självkänsla. De är fullständigt orädda. De vet inte att de kan misslyckas. De vet bara att de kan pröva sig fram.

Barn behöver ingen utbildning för att lära sig att tro på sig själva men som vuxna brottas många av oss med ständiga känslor av otillräcklighet och rädsla att inte duga. Att inte göra tillräckligt bra ifrån oss. Bli dömda, bedömda, värderade, ersatta. Dessa rädslor håller oss många gånger innanför vår egen comfortzone och hindrar oss ifrån att söka nya vägar. Nya vägar kräver alltid nya utmaningar och nya misslyckanden. Vi inrättar oss och gör som vi alltid har gjort. Till och med våra olika försök att sticka ut, bottnar i en önskan att ”passa in”. Vi vill inte ”sticka ut” på fel sätt.

När jag frågar Anima vad hon tycker att vuxna borde tänka mer på så svarar hon att hennes fröknar borde tänka på att det är tråkigt att man inte får rita i skrivboken. ”Vuxna borde tänka på att det är roligt att få göra som man vill.” Kanske är det redan här som vår kreativitet undermineras? Kanske är det redan här som vår medfödda skaparförmåga blir slagen till golvet? Kanske är det redan här som vår nyfikenhet och lekfullhet slocknar och dör?

Vi känner alla igen frustrationen över att någon annan ska bestämma vad vi ska göra eller på vilket sätt. För att känna meningsfullhet i det vi gör behöver vi känna att vi har inflytande och möjlighet att påverka vår egen arbetssituation och många gånger är det inte ”de inskränkta cheferna” som hindrar oss ifrån att ta egna initiativ, ställa nya frågor och kliva utanför vår comfortzone. Det är vi själva och våra egna rädslor.

Det barnen kan lära oss i karriären handlar mycket om att våga. Om att våga allt det vi skulle ha vågat när vi var 5 år och inte tog oss själva på så stort allvar. När vår frågvishet var större än vår repertoar av färdiga svar. När vår rädsla att misslyckas var mindre än vår nyfikenhet och när lusten och glädjen var viktigare än resultatet.

”Det är inte roligt att alltid behöva lyssna på vuxna människor. Jag vill att ni ska lyssna på mig. Jag kanske skulle kunna lära er någonting” säger Anima och allvaret i hennes blick avslöjar att förbudet att rita i skrivboken redan har börjat sätta sina spår…

[h3]Tips och råd[/h3]

– Ta inte dig själv på så stort allvar. Våga lek och ha roligt i alla sammanhang! Lossa på slipsen och dansa loss på kontoret en helt vanlig tisdag.

– Våga chansa och testa nya saker utan rädsla att misslyckas. Vad är det värsta som kan hända?

– Ställ frågor frågor frågor. Till såväl dig själv som andra. Frågor öppnar upp för kreativitet. Släpp dina invanda tankar och idéer och våga ställa frågor som leder till nya tankar och svar.

– Kräv eget inflytande över dina arbetsuppgifter. Kräv det i första hand av dig själv. Vi kan alltid ge andra skulden och hitta ursäkter för att vi inte fullföljer våra egna idéer eller tar egna initiativ, men det leder ingenstans.

Sanna Nova Emilia

[/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]

Innehållsförteckning
Robert Jarnroth

Robert Jarnroth

Dela artikeln
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på email
Epost